Du och jag tratten, jag ska ta hand om dej och vakta så inget mer ont händer dej/Araya

En hyfsad natt..

Zoe den lilla charkan trivs med yngsta sonen. Myscharka;)

Idag väntar kvällsjobb igen.

Neah är röd och svullen under dränaget så jag har kontaktat veterinärklinik igen och väntar nu på att de ska höra av sig..

Fan va ledsen jag är över detta....

Haft en bra dag. Fin jobbkväll avslutades med promenad med Zoe och äldsta sonen när jag kom hem.

Haschet och Araya tidigare idag.

Neah återhämtar sig bra, hon är glad igen, trots tratten, och idag har jag spolat rent hennes dränage och tvättat alla sår som är sydda.
Först var hon rädd, men när hon insåg att det inte gjorde ont gick det bättre.

Äldsta sonen och Araya. Fantastiskt, verkligen.. Hjärtan i massor..

Morgon med Zaray i skogen. Dimman hänger lågt, tystnaden påtaglig där vi går mellan stammarna.. Det borde vara fridfullt, men det är de inte. Min hjärna kan inte koppla ner, den går på repeat, om och om igen spelas samma obehagliga sekvenser upp. Attacken på Neah.

Natten var okej, hade svårt att komma till ro trots tröttheten. Neah sov på soffan hos yngsta sonen.

Allt som varit på sistone, och så detta med Neah, jag känner mig traumatiserad.. Min ptsd väcks till liv och gång på gång tränger sig obehagliga bilder på I mitt huvud, och jag återupplever hela situationen, jag sittandes över Zaray I snön, med mina armar om hennes hals, Neahs skrik, känslan när jag inte orkar hålla fast Zaray och hon attackerar igen, min hjärna som på bråkdelen av en sekund målar upp bilden av Neah blodig och ihjälbiten i snön...

God mat och finaste sällskapet.. Kan lyfta upp humöret och göra att det trots allt ändå känns lite bättre..

Jag är helt slut, ute regnar det på snön, och härinne eldar barnen ut mig och hundarna. Vi är inte vana att ha det såhär varmt..
Sovdags snart..

Jag bryter ihop när jag ser min hund, sitta där sargad och med plastkrage runt halsen, ögonen är ledsna och undrande.Plötsligt bara brister fördämningen och jag gråter hejdlöst på ett sätt som jag inte har gjort på väldigt länge.

Jag har slumrat, några få oroliga timmar mellan sex och nio, i ett iskallt rum med ett bolltäcke till hälften över mig, och med den varma hundkroppen tätt intill.

Allt hinner plötsligt ifatt mig, gårdagens skräck när de andra hundarna anföll henne, skuldkänslorna över att det var mitt fel, nattens obehagliga körning, 12 mil på E4 med underkylt regn, ishalka och så alla dessa långtradare..

Ledsenheten och litenheten, på ett golv på en veterinärklinik halv två på natten med en blödande hund.
Alla djurägare som kommer och går, alltid i par, människor som gråter, håller om och söker tröst hos varandra i sin oro och sorg, min ensamhet så påtaglig där jag sitter..

Så jag tar en mugg zoegas till, kaffet smakar inget, tröttheten är överväldigande, hänger över mig som all världens börda på mina axlar.
Neah försöker hysteriskt bli av med tratten, och lyckas då den är lite för stor, vilket gör att jag inte kan lämna henne en sekund..

Snart får vi åka hem. Sydd på flera ställen och med dränageslangar.

Hon ska bara vakna lite mer först..

Jag min jävla idiot släppte av misstag ut herdehundarna till Neah och Noah.
Nu är Neah och jag hos vet då hon blev biten i magen.

Så besviken och arg på mig själv. Stackars Neah.
Jag och mina två söner fick hjälpas åt att få bort Neah från Zaray och Zoe. Länge sen jag varit så rädd, jag låg över Zaray för att hindra henne, och min yngsta son drog bort Zoe.

Till en början såg Neah ganska oskadd ut, men när jag tittade närmare såg jag att så inte var fallet, och körde direkt till Helsingborg. 6 pissiga mil bakom ratten, i mörker kraftiga vindar och halka.

Nu väntar jag på besked om jag får ta med henne hem inatt eller om hon blir kvar.