Det förflutna. Likt en film spelas det upp för mitt inre, om och om igen, sekvenser ur mitt liv, minnen som kommer upp till ytan, och samtidigt, en känsla av att tiden springer ifrån mig, den flyr, och kvar står jag på det förflutnas perrong och ser hur tåget försvinner i fjärran.


Det blev ingen fisk idag, bara två motsträviga hundar som inte ville vara med.

Det här är Sam, Stellas unge i sitt fosterhem.

Filmkväll hos sonen och sambon.

Och sen Neah tätt intill. Balsam för själen, ett milt lugn som sprider sig, och värmen i bröstet.
Ett bra samtal i Ängelholm idag, och jag är starkare än någonsin. Vart ska det sluta?
wiper
5 augusti 2020 07:59
Så poetiskt uttryckt om det förflutna. Det är precis så jag kännt mig några år nu. Tiden bara flyger iväg och det blir värre med åren.
Härligt att ni hade filmkväll hos din son. Det hade jag/vi också innan denna förbaskade corona. Lägenheten känns så tom för vi har inte haft nån hemma på över 5 månader. Fast vi är ju äldre och har haft större restriktioner
Söt katt och jättefina hundar. Härligt att du känner dig starkare
Ha en fin dag och sköt om dig
kram från Malin
http://wiper.bloggplatsen.se
Sarplaninac
5 augusti 2020 08:15
Åh detta eländes corona :(som förstör så mycket. Så ledsamt.
Ja det är skönt att känna sig stark, och idag ska vi åka och hälsa på Sam.
Kram
Anki
5 augusti 2020 08:43
Det förflutnas perrong ... så fint det låter! Känner igen känslan.
Sam ses rund och god ut!
En filmkväll med nära och ära är fint och det ser härligt ut där i soffan. Jag saknar mina barnbarn ... får bara hälsa på dem på avstånd och det gör ont.
Skönt att det blev ett bra samtal och att du känner dig stark!
Ha en fin dag!
Kram
http://ankisbildblogg.wordpress.com
Sarplaninac
5 augusti 2020 08:57
Ja denna corona :((
Idag ska vi åka och hälsa på Sam
Kram