Så kom min kæreste ner till båten mitt på dagen idag, och vi fick pratat ut om våra missförstånd och språkliga barrierer som uppstår mellan oss någon gång emellan.
Det är inte alltid enkelt, och man kan tycka att Danska och Svenska inte är så stor skillnad på, men det kan det vara, när det kommer till nyanser I språket, och två människor som ska lære hinanden at kende..

Nu är allting fint, min kæreste sover och snarkar, jag är fortfarande vaken, då jag är ledig imorgon.
Sitter och lyssnar på ljudbok och inventar tröttheten.

Jag vaknar upp förkyld, med hosta, halsont och hovedpine, ett passande danskt ord för huvudvärk..

Jag hade det på känn redan igår morse när jag vaknade med hosta. Men nu har det alltså brutit ut också.

Jag hade en fin dag på jobbet igår, hyggetur i 3 timmar med en annan kollega och 3 boende, jag körde oss I jobbets fina bilar, helt splitternya, och sen avslutade vi det hela med att äta på restaurant.

Sen jobbade jag till 21 innan jag körde ner till båten.

Grymt besviken och ganska så undrande över min kærestes kyliga och ignoranta beteende mot mig.
Så ringer han i alla fall och vi har ett långt snack..

Det visar sig att han har fullständigt missuppfattat något jag sagt, och blivit sur över det, och likt mig, sån som jag var tidigare i alla fall, inte kunnat förmå sig att ta upp det med mig, av rädsla för vad det skulle kunna leda till.

Nå, nu gjorde han det alligevel, och det är fint att vi kunde prata om det, men jag känner mig fullständigt smadret, ødelagt, slut idag, både fysiskt och psykiskt.
Heldigvis har jag fri både i dag och imorgon, så jag kan återhämta mig lidt..

Inatt har jag för första gången på länge, inte sovit bra ombord.
Det har åskat och blixtrat, och jag kommer aldrig att känna mig bekväm med det ombord på en segelbåt med 19 meter mast.

Jag föll in I en orolig slummer i gryningen, drömde den mest märkliga dröm, för att sen vakna till regnet igen.

Jag ska jobba om tre timmar. Har fortfarande inte ens kommit upp ur min koj. Har druckit kaffe här, och fått lite rugbrød till..

Ännu en fantastisk kväll på segelbåten. Saknar bara min kæreste. Han sitter I huset och jag är här.

Jag har haft en fin dag, kväll på jobbet.
Den började med att jag fick beröm av min chef, för att ha tagit hand om de nya eleverna på ett fantastiskt sätt, och de var så tacksamma, att de hade sagt det till min chef.
Och så fick jag beröm för att jag gör ett fantastiskt jobb med en boende, som alla andra inte kan hålla ut att ha något att göra med.
Det sammantaget gjorde min kväll..

Jag sitter här på båten i min ensamhet och bara njuter, även om jag saknar min kæreste.

Varför är det jag som ska komma till han? När han kan komma hit, till båten, så vi någon gång kan få vara tillsammans ensamma, ha ett privatliv, och jag nära till mitt jobb?

Vaknar till en lika ljuvlig morgon, som jag hade en aften igår.

Kaffe i cockpit, till måsarnas skri och ett fullständigt stilla hav.

Mina båtgrannar, ett aldre par, som har sovit i den lilla gula, vaknar upp och hänger ut sina täcken och handdukar, och jag både förundras och fascineras, över att någon fortfarande seglat dessa små reliker till segelbåtar, de flesta från 70-talet, eller halvfjerdserne om du så vill.

Själv dricker jag mitt kaffe, i en Benetau oceanis 43 fot. Inte särskilt stor om man jämför med många båtar idag, men fullt tillräcklig för mig, och kæresten.

Jag ska på arbejde från 13 idag, men innan dess ska jag njuta dagen, eller förmiddagen, fullt ut

Efter en kväll på jobbet, som var lite sådär. Inte beroendes på mina kollegor, eller någon boende, utan just bara mig själv, som inte riktigt kunnat skaka av mig gårdagens tråkiga upplevelser.

Så kommer man hem till det här, obeskrivligt magiska underbara..

Jag är ensam, min kæreste är I lortehuset, och jag är här. Vi har pratat I telefon, så vi är inte oense på något sätt, men just här och nu så har jag det väldigt bra här I min ensamhet.

Efter en dag med regnande, är det uppehåll, stjärnklart och kvällen är ljum..

Godmorgen fra et sejlskib.
Jag har sovit, gott och länge. Från 23 igår till 9 idag.
Vaknar till regn och gråväder.
Regnet smattrar mot luckorna och jag ligger i min koj och dricker kaffe, pratar I telefon med min bästa vän, och bara allmänt njuter av att vakna upp på den här platsen.

Idag ska jag jobba. 15-23.
Det ska bli en fin dag, det har jag bestämt..

#sejlskib #båtliv #luvetombord #bopåbåt

Igår hade vi en fantastisk dag. Vi åkte till några vänner som bor ganska nära och på ett fantastiskt ställe.
De bjöd på middag, grillad lammesteg, och som vanligt champagne och de mest utsokta viner man bara kan drömma om

Supertrevliga är de också, så vi hade en fantastisk kväll hos dem, sen tog vi ner på båten och sov där inatt.

0730 ringde larmet, vi drack nattsvart zoegas och sen körde vi båten till mastkranen.

Min kærestes bästa vän kom, och också min kærestes son.
Den stora och tunga masten gick smidigt, utan problem och över förvantan bra att få på plats.
Jag fick mig en tur i en båtsmansstol upp I masten, hissad upp I ett av fallen för att lösgora ett sling vid andra spridarparet, och jag njöt i fulla drag av utsikten.

Så långt allt väl....

Sen slutade det trevliga. Min kæreste kunde först inte finna ett instrument han hade i båten för att spanna vanten korrekt. Han blev fullständigt vansinnig, vände upp och ner på hela båten, och när han inte kunde finna det blev han galen, svor och slängde omkring saker och var allmänt otrevlig.

Hans vän som är den snällaste person, och så mig, försökte hjalpa att leta, men det kunde inte hittas.

Vi spände vanten så gott det gick, sen på med bommen och darefter storsegel, men det är inte kul att göra något med en människa som beter sig sådär så att minsta sak du gör fel kan utlösa ett vansinne. Jag blir stressad av det och får det dåligt.Sen utlöstes nästa vansinnesutbrott på min kæreste när han inte kunde finna en liten bricka som gör att travarna blir kvar I mastrannan.

Ny omgång med att kasta runt allt i båten, surt och vresigt svara, när jag foreslog att den kanske är i bilen.
Raseriutbrott till nya nivåer, en högtryckdtvatt kom farandes ut på kajen, och landede med ett brak framför några människor som gick där. Stolsdynor och annat hamnade också på kajen, och nu kände jag att min gräns var nådd, med råge.

Min kæreste lugnade sig lite, sa undskyld jag vet att jag är en idiot.
Jag såg på honom och svarade att just nu säger jag ingenting, som jag kommer till att ångra. Jag går en promenad, och så kan vi prata senare.

Efter det har vi pratat, lidt, och sen har han tagit hem till det lilla lortehus vi bor i.
Inte jag, jag kommer till att bo på båten under hela sommaren och hösten, och jag kan för mitt liv inte begripa varför inte han också gör det istället för att ta hem till det där lilla lortehuset där det ar så trångt och trist att bo och omgiven av alla grannarna med bsra mågra meter mellan husen.

Så ja, ibland undrar jag verkligen vad jag gör här. Förhoppningsvis är det bättre imorgon, vem vet..