Sitter ute på trappen, Zaray iakttar mig från sin plats under trädet, och månen lyser, magisk och lockande på en och samma gång, mellan grenarna.

Jag har gått 9 kilometer med Zoe.
Nio magiska kilometer, till ljudet av den vackraste fågelsång, och alla dessa dofter, skog, mossa, grusväg och en alldeles särlig luft, som inte går att sätta ord på, men som är den här platsen, dess själ.

En svag bris, vinden får löven att rassla i
trädkronan, och för tankarna till barndomen och den lilla aspen utanför huset i skärgården, den som lät på ett alldeles speciellt sätt, förevigt förknippat med den platsen, och min far.

En smula vemod, den här platsen har rymt så många drömmar, så mycket känslor.

Jag har haft det riktigt jobbigt med mig själv nu i några dagar..
Jag har saknat mina hundar, den fantastiska skogen, och jag har haft konstant ångest av att inte kunnat finna ett hem till Zoe, vilket hade inneburit att hon skulle vara tvungen att dö, för att jag ska kunna leva med min kæreste i Danmark.

Det har jag inte kunnat acceptera eller ens TÄNKA mig att leva med, så jag har haft det skitdåligt och igår låg jag i sängen hela dagen och var så ledsen, övervagde att flytta till Sverige igen, för jag kan aldrig bli lycklig när min lycka bygger på någon annans olycka och död.

Så kom lösningen. En vän till mig, han är jägare och fullständigt orädd för de flesta hundar, han erbjød sig att eventuelt ta Zoe.

Vi åkte hem till Zoe, tog en promenad, och hon skällde ut honom, men så fort han närmade sig blev hon rädd och backade undan. Likadant i hundgården. Hon skällde som en galning, men attackerade han inte.

Så ja, det kommer bli svårt för honom att bli vän med henne, men hon är helt uppenbart en ganska feg variant av ovcharka, som bara vill skrämma iväg, och inte särskilt attackerande. Det gör det kanske en smula enklare, jag vet inte, men vi får se helt enkelt.

Så nu är jag I Sverige igen, och ska se hur vi kan lösa det för Zoe på bästa sätt.

Jag har suttit i solen, bara njutit av livet, av existensen. Sen har jag sprungit 6km, utan problem.

Nu har jag och sonen tänt grillen, Zaray iakttar nyfiket.

Så är jag i Skåne igen, hos min son och hundarna. Jag kom igår, körde efter jobbet och hamnade mitt i all semester/pingsttrafik, och köerna ringlade kilometerlånga från Malmö, strax efter att jag kört av bron.

Det är fridfullt här, och jag har sovit gott med Zaray tätt intill hela natten.

Zoe på bilden..

Så har jag träffat min kollega med familj. Vi ska gå igång med ett kanot-projekt. ;)

Han har två sådana, och jag hjälper med att få dem iordning, så får jag den ena.
Det blir spännande att ha ett eget litet projekt, utanför segelbåten med min kæreste, och så tycker jag också att det är ett bra sätt att lära känna lite nya vänner här också.

Idag regnar det och är endast 12 grader ute, men det känns ändå lite bättre just nu.

kanot #kanotprojekt

Igår kom hundarna ihop sig i Sverige igen, min son är ensam med dem, och han var vansinnig då jag pratade med han, och jag kan godt forstå han.
En av dem ska bort innan nästa veckas slut..

Jag känner att jag har svikit, både min son och hundarna. Avtalet var att Zoe skulle flytta när jag flyttade. Sen ändrade han sig, han som skulle ha henne, en vecka innan flytten, och jag hade skrivit på avtal för jobb här I Danmark, och sagt upp mitt gamla..

Idag regnar det, och jag har sovit dåligt. Jag har precis börjat landa här, med jobb, kæreste, och idag ska jag träffa en arbetskollega utanför jobbet.
Är det meningen att jag ska flytta tillbaka till Sverige igen?

Börjar min fridag med 60 minuter crosstrainer.
Det är sol och varmt ute, även idag.

För några dagar sedan satte vi lite potatis i vår vildvuxna trädgård bakom huset.

Vi har också ett minivaxthus med lite örter i.

Jag har haft två riktigt bra dagar på jobbet, och min dotter i Sverige har bestämt att hon nu vill ha hjälp att finna ett bra gruppboende hon kan flytta till.
Det ska jag göra allt som står i min makt för att ordna.

Och så sker det igen, lige pludselig så kommer orden bara till mig på dansk, utan att jag visste att jag kunde det, och jag blir tvungen att dubbelkolla med Google translate, att det verkligen stämmer.

Jeg er endelig ikke den dummeste her, på min arbejde. Det var orden som kom till mig, både bokstavligt och bildligt talat.

Nu menar jag inget illa med det, men jag har känt det som att jag startat på en helt annan nivå än mina danska kollegor, att jag har tagit lite langre tid på mig att komma in I jobbet, och jag har många gånger känt mig dum, baserat på hur lätt det skulle ha varit för mig i Sverige på nytt jobb.

Men idag, för första gången, kände jag att jag faktiskt inte är så dum, och att en del andra kollegor som också är nya, är mindre insatta i saker och ting, än vad jag är.
Dessutom är jag stresstålig sedan Sverige, och klagar inte över minsta lilla som jag också markt att en del gör. Jag jobbar bara på, ser mer fokuseret på att lösa tingen, än att klaga högt och lägga onödig tid på det.