Idag har jag varit till Markaryd och köpt nya skor och träningsklader.

Min dotter var med och efteråt åt vi lunch tillsammans.
Jag har äntligen fått min aptit tillbaka igen.

Ville få en gullig bild på Zavannah med mig, och råkade klippa av huvudet. Ha ha..

Jag har också hälsat på Zoe I hennes nya hem, och druckit kaffe. Zoe har det fantastiskt och hon kom ihåg mig.

När jag skulle köra hemåt sen ville hon följa med, det kändes lite i hjärtat även om jag vet att hon faktiskt har det bättre än när jag hade henne.

Hon är tillsammans med flera andra hundar, och jag har en video på det men lyckas inte ladda upp den här.

När jag kom hem hade sonen lagat potatis och purjoløkssoppa som jag blev tvungen äta lite av. Och vad den smakar fantastiskt. Den godaste jag någonsin ätit.

Godmorgen
Jag har sovit, den utmattades sömn i nio timmar, och helt ärligt, känns det som att jag kunde ha fortsatt sova, i nio timmar till.

Men det tycker inte Zavannah. Och den där förbann**** vintertiden, jag hatar den, det är som om allting bara blir lite extra jobbigt, lite extra mörkt, lite extra tungt och novemberouthardligt..

Jag dricker zoegas, lika svart som höstdagen utanför, skogens svarta guld. Zavannah i min famn, faller i sömn igen, och jag dricker min andra mugg och lyssnar till regnet och det surrande ljudet från luftvärmepumpen.

Zavannah och jag har varit I skogen idag. Plockat trattkantareller och gula kantareller.

Zavannah gjorde sitt bästa för att förstöra, genom att gå rakt igenom svampen där den växte, bita i påsen med svamp, och attackera mina fötter där vi gick i skogen ;)
Ha ha, det var fantastisk och en härlig dag. Hon älskar att springa lös, och hon är aldrig längre bort an 2 tum från mina skor.

Så här trött var hon eftetåt.

Jag lade också ett spår åt henne, samt en sökruta, och vad duktig hon var, och resten av dagen hade hon nosen påkopplad i skogen. Lovande.

Det blev svamp till aftensmad. Och ett litet glas rött.
Jag har tappat vikt på bara några dagar när jag mått så dåligt, och nu väger jag 57kg till mina 167cm. Om jag inte passar mig kommer jag se sliten och härjad ut snart. Det är inte det minsta smickrande i min ålder att vara för smal.

Jag har haft lite smskontakt med min xkæreste, och vi ska prata lite på fredag då jag är I Danmark igen.

Jag är så glad över det massive stöd jag har från så många människor, och så många som vill jag ska stanna i Danmark. Till och med våran supervisor har jag pratat med idag och han støtter mig fullt ut och jag kan bara ringa o smsa om de är något.
My god det gör mig glad. Det ska nog gå det här.

En vän kom förbi idag och sa hej. Han som har Zoe.
Vi pratade lite om livet, om det som blev, och det som inte blev..

Han kan nog hjälpa mig med kaminen i huset, som dansken började med, men aldrig fick gjort klart.

Jag tar en dag i taget, nej jag menar en timme i taget, ibland enda en minut i taget.

Så många fina människor som bryr sig om mig, visar omtanke, frågar hur jag har det och erbjuder sitt stöd.
Så tacksam för det..

För bara några veckor sedan sa jag till Sara, min allra bästa vän I världen, att Just nu är jag så lycklig, allting är så bra på alla plan, jobbet går så bra, jag har vant mig att leva i Danmark, språket går bättre och bättre, det har känts fint mellan mig och kæresten, jag har till och med börjat betrakta det som att komma hem verkligen till det huset fast det är i ett tättbebyggt område och långt ifrån vad jag gillar egentligen. Jag har funnit vänner och vi ska gå ut en helg framöver och ha en trevlig tjejkväll. Och danskens son som är ganska blyg, hade börjat prata med mig lite mer.

Sara, sa jag, jag blir nästan rädd, får katastroftankar, vad ska nu hända för elænde, för så här bra har jag nog aldrig haft det.

Sen rämnade allt, på en splitsekund var det hela över, och min värld i tusen bitar, fullständigt ödelagd..

Åh just nu gör det ont I hjärtat igen. Jag vill så gärna finna en förklaring som gör lite mindre ont. Att han är sjuk, att det hänt något osv

Men sanningen är att han slutat älska mig för lange sedan. Det kunde jag märka redan på vår semester, och kanske redan tidigare om man tänker på midsommarafton.

Det VET jag ju, så varför fundera, undra, vilja ha svar, på något jag redan vet.

Jag plågar mig själv, kollar hans facebook, ser han inloggad på messenger, och hoppas på att han ska skriva något till mig, att han ska ångra sig, ha en bra förklaring
Men det kommer ingen, det är bara jag som sitter och stirrar på en mobilskarm, en grön ring som visar aktiv status, men inte ett ord, inget meddelande kommer till mig.

#ont #krossathjarta #sorg #varför #hjärtesorg

Jag dricker kaffe i mitt gamla hus, Zavannah som alltid tätt intill vid min sida.

Jag försöker att förstå, jag prövar verkligen, men det är svårt.
I 1 år och 5 månader har dansken varit en så stor del av mitt liv, och i 7 månader har vi dessutom bott tillsammans.

Hur kan man bara klippa av det så brutalt på 3 sekunder, och inte ens vilja ge mig en förklaring.

Jag faller i sömn om natten, men vaknar upp efter några timmar. Tankarna snurrar i mitt huvud, och jag får ingen ro. Tillslut faller jag i sömn igen frampå småtimmarna, och jag drömmer, sen väcker Zavannah mig och vill gå ut.

Jag vet att jag måste släppa det bara och gå vidare. Det är jag också på väg mot. Den värsta chocken har lagt sig och jag har fortfarande näsan ovanför vattenytan, och är nu målinriktad på att skapa mig ett nytt liv igen.

Frågan är var? Jag vill å ena sidan om det är möjligt, fortsätta bo i Danmark och skapa mig ett liv där. Med de jobb jag har och uppskattar så mycket, och de fina vänner jag har där.

Å andra sidan kommer jag nog aldrig kunna bo på något bra ställe som är så fantastiskt som i Skåne. Och tanken på ensamma dagar i en sunkig lägenhet i Danmark, istället för den helande skogen i Skåne, den kan jag inte klara..

Men i Sverige kommer jag med all säkerhet, att tvingas ta ett skitjobb med dåliga villkor och dålig lön, och det är också hårt med tanke på hur mycket tid jag ska tillbringa där för att få ihop ekonomin som ensamstående..

Pest eller kolera? Vad ska jag välja?

Åh vilken fin dag jag har haft. Inte en enda nedtur i avgrunden.

Mina barn har lagat god mat, vi har ätit tårta, druckit champagne och haft det så mysigt tillsammans.

Mina fantastiska två väninnor i Danmark vill på alla sätt støtte och hjälpa mig, och jag blir så rörd och glad i hjärtat.

Åh ja, dessa två är bara så vidunderligt söta och fantastiske människor. Jag är så glad för dem..

Jag har faktiskt en möjlighet att också stanna i Danmark..

Så ja, dagen har varit fantastisk.
Huset är i det närmsta klart för att sova i inatt.

På söndag möter jag de två vännerna i Danmark.

Mina fantastiska barn. Som jag älskar dem.

Äldsta sonen är igång med att röja upp I mitt gamla hus, så jag kan bo där igen
Jag är så rörd över hans omtanke och hjälpsamhet.
Min andra son har köpt god mat vi ska äta ikväll.

Vi dricker en öl och röjer, och jag har fortfarande inte fallit ner I avgrunden.

Jag blev lite ledsen ett ögonblick då jag såg att danskens dotter tagit bort mig på Facebook. Det gik stærkt, och den sved lite faktiskt.