Åh yes vad glad jag blev över jobbet i Laholm.

Vi har socialtränat charkan och terriern i Örkelljunga.
Många människor bara åh så fin, får man hälsa, och vad är det för ras?

Så säger jag vad det är för ras, och så blir människor rädda. Lite tråkigt, för en 9 veckors valp är inget annat än vänlig och nyfiken.

Även Zavannah möts av fördomar. Men idag har vi motbevisat dem alla i varje fall.

Jag har haft en fin dag.
Ringt till jobbet i Laholm och skyndat på dem lite igen, men ändå lyckades de inte få det klart idag.
Nu känner jag bara att om det inte kommer ett svar imorgon så tar jag det andra jobbet.

Jag har gått i skogen med Zavannah om kvällen. Så oerhört vackert, men galet med mygg. Det förstørde lite av upplevelsen.

Gick två korta minipromenader med båda hundarna idag.

Zamara/Zaharah fick provåka peggan. Hon såg ut till att gilla det

Nu är det film på ipaden, i soffan, tills jag somnar.

En öl och omelett i solen idag.
Min kæreste skrev att han saknar mig. Det är fint att vara saknad.

Godmorgen!
Idag är det sol, och jag har fått sova till 0730 igen.. Tacksam..

Ser ni bakdelen på björnen där ute? Ha ha

Har precis haft ett samtal med en kvinna på If forsikring, och vilken bra service!!
Jag är inte skriven i Sverige ännu, vilket ger mig en massa problem, bla med att teckna en bilförsækring, men det löste de galant åt mig :)

Jag har köpt en Peugeot 407 sw. Precis en sådan modell hade jag för många år sedan, fast diesel.
Den här är bensin.

Den var recondad invandigt, och hade fått en motortvätt. Ser riktigt fin ut, och ja jag har alltid ångrat att jag sålde min förra.

Annars har jag gått med hundar som vanligt, och även blivit erbjuden ett jobb som jag kan börja på imorgon i princip.

Jag har ringt Laholm idag, som sa att de inte hunnit ringa på alla referenser än
Men nu börjar jag bli pressad, imorgon måste jag ha ett besked, så jag inte risikerer att missa det jobb jag är erbjuden att börja på omgående.

Grejen är bara att det inte är en fast tjänst som Laholm, och inte heller de tider jah helst vill ha. Men pengarna ska in, och det har nu gått en vecka in i maj.

Igår åkte jag tåg med Zavannah, från Roskilde till København, sedan vidare till Hässleholm.

Det var en mindre angenam upplevelse, med en översocial terrier, som lade krokben för mötande människor I sin iver att få hälsa, ett överfullt tåg som i rusningstrafik i Tokyo, och på den hundplats jag bokat fanns överhuvudtaget ingen plats för hunden, då jag satt med mina knän helt mot min medpassagerare mitt emot.
Vad hade hänt om jag haft en stor hund?

Så det slutade med 1,5 timmar pressad mot ett fönster med en sprattlande, darrande, missnöjd terrier i min famn.

När vi äntligen kom av var det två rulltrappor, en frustrerad Zavannah under armen, ryggsäck och en hopfalld hundbur i handen. Fel utgång, tillbaka igen, upp för 2 rulltrappor igen, och så igenom ett hav av folk. Jeg började se rätt desperat ut, och så 2 rulltrappor till, sen Gud äntligen ute på parkeringen.. Tåg med hund igen? Aldrig mer?

Godmorgen!
Första gången blev jag väckt vid 6 idag.
Ut med hundarna i den regnvåta och lite kyliga morgonen. Endast nio grader.

Lägger mig på soffan igen, hundarna verkar trötta så jag somnar om.
Nästa gång jag vaknar är klockan 0730.

Ett litet mindre kaos när jag dricker mitt morgonkaffe. Hundarna far runt som tokiga och jagar varandra, jag släpper ut dem, men så står de bara där vid dörren och vill in igen efter ungefär 30 sekunder.

Golvet blir megaskitigt, och lugnet uteblir.

Jag ringer om jobbet i Laholm igen. Får ett sms att hon sitter I möte och ringer senare.

Jag vaknar med en sorg inuti mig. Idag känner jag mig lugn, all oro är som bortblåst, men jag är ledsen. Även om jag är glad och lättad över hur saker och ting blev, så är jag också sorgsen över allt det som inte blev..

Min dröm, min stora längtan efter att dela ett liv och en vardag med den jag älskar. Drömmar och planer om segling, roliga utmaningar på jobb I ett annat land. Språket jag kämpat för att bli bra på.
Ingenting...

På väg till tågstationen i Roskilde, sager kæresten att han ska swisha mig pengar för bensin och broavgift, och att han avser att fortsätta med det de gånger jag kommer till honom. För som han säger, vet han ju om min ekonomiska situation, och att han tjänar flera gg min lön i månaden.

Och jag blir glad, för nu är han den där snälla, omtanksamma, generøse, han som jag blev så kär i, han som jag kämpat så hårt för, att han ska se mig, älska mig, vara snäll mot mig.

Och så blir jag på samma gång lite sorgsen. Tänk att vi skulle behöva komma hit, att vi flyttar ifrån varandra, för att det skulle bli så.

Jag kommer hem, går turer med hundarna. Den sista med Zavannah I skogen, och ljuset är magiskt, det är så vackert att det nästan gör ont, och igen känner jag den, stråket av sorg, vemodet.

Det doftar så speciellt i skogen ikväll, en obeskrivbar, vacker doft, och jag tänker på hur glad och lugn jag är inombords nu, min själ har fått frid, men jag förnimmer också en sorg, över allt det som inte blev..

Vi går in I ett gammalt ödehus, minnen från en svunnen tid.

Ett rådjur springer upp framför nosen på Zavannah där vi går.
Jag kallar på henne, hon kommer direkt, så lydig och fin. Jag är stolt över henne, och över mig, som har jobbat så med henne.

Dimman kommer in över oss. Jag säger godnatt till kæresten i telefonen. Avtalar ett möte för att se på en bil till mig imorgon kväll I Ängelholm.

Nu ska jag sova..

Så kom jag till Danmark igår vid halv fyra.
Möttes av min kæreste som såg lika frisk, glad och välmående ut som jag, sen jag flyttade till Sverige igen.

Vi såg på varandra, och han utbrast, Gud vad du ser ut att må bra, frisk, vacker, avslappnad och, ja du ser ut som när vi två först mötte varandra.

Och jag kunde bara konstatera, att det gjorde han också.

Vi körde till Holbæk och han köpte sushi för 600kr, den där lyxiga varianten från Mr Mu, i en megaförpackning, och vi åt, drack och pratade.

Vi skrev över bilen på honom, och jag fick pengar nog till att kunna köpa en bra bil i Sverige igen.

Vi pratade om hur svårt vi båda tycker att det har varit att bo sammen det här året, att vi liksom miste oss själva någonstans på vägen, och att ingen till sist var lycklig med det.
Att vi två inte är ämnade att bo tillsammans, i vart fall inte nu, och inte under dessa förutsättningar.

Vi pratade om den planerade seglingen om ett år, och han säger att han inte tror det blir samma sak som att bo ihop här där vi har bott det sista året, men att han naturligvis inte kan veta.

Och jag säger att det vågar jag inte chansa på, och att jag inte är säker på att han överhuvudtaget kommer ut I världen och segla. Men att vi tar en dag I taget, vi ser vad som händer.och han säger, oavsett vad du väljer, eller vad som sker med oss, är du alltid min vän, och du är alltid välkommen att komma med och segla, när och om du har lust, längre eller kortere tid.

Fantastiskt fint samtal. Det känns genuint bra i min själ.

Vi säger att vi ska pröva och ha ett distansforhållande, och se hur det går. Det vill jag gärna, och han med.
Sen är jag nog lite skeptisk till hur mycket han kommer anstranga sig för att vi ska ses, men nu tar jag det för vad det är, och en dag i taget, och det har jag det fint med.

Just nu längtar jag hem något otroligt mycket till den här lilla filuren.
Mitt tåg går först vid 14 från Roskilde idag, så jag får vänta lite till..