Jag skrev just ett långt inlägg om vilka fantastiska dagar vi har haft, och så var det plötsligt bara väck.suck

Jag orkar inte skriva om allt igen, men Zavannah är en fantastisk seglarhund, cool i alla väder och lägen.

Vi har skrattat, ätit god mat, druckit gott, och bara massor av kärlek.
Jag har sovit som en sten om natten.

Nu har Mickey tagit hem, och kæresten och jag ska äta på Mr Mu ikväll. Holbæks bästa sushi.

Imorgon kör jag hemåt igen, och som jag saknar min Zatmarah..

När jag kommit upp från diket är jag stressad och duktigt irriterad.
Det känns som om universum och hela världen motarbetar min Danmarksvistelse.

Jag gör klart de sista, sätter mig i bilen och kör mot Danmark.
Kort därefter börjar varningslampor lysa på instrumentpanelen, om ABS och Esp. Jag ringer både dansken och jägaren, bägge två säger att jag kan köra vidare.

När jag hamnar i kö vid bropassagen, går det plötsligt inte att köra när jag lägger i 1 och 2ans växel. Det händer inget alls, bilen rycker lite, och jag får den in till sidan.

Jag stänger av motorn, startar den, och nu kör den..
Så kör jag igenom de två tunnlarna, hamnar i kö, och samma sak händer igen, två gånger, mitt på motorvejen i rusningstrafik. Och nu blir jag rädd och vågar inte köra mer. Tänk om någon kör in I mig med full fart, när min bil stannar hela tiden. Jag lyckas korsa två filer till höger, och stannar bilen på en smal mittremsa.

Jag ringer dansken, sätter ut en varningstriangel, tar Zavannah ur bilen och sätter mig och väntar, i en brant grässlänt.

Han kommer efter en timme, gör några justeringar med nån elektronik, sen kör han den hem, med mig bakom i hans bil.
Nu står den där på hans uppfart, och sonen ska kolla på den.

Jag var helt slut, och hundesulten när vi till sist kom till båten..

Idag vaknar jag upp på en Benetau oceanis 43 fot, med lite ont I huvudet, men glad ändå.

Vi ligger för ankar i Isefjord, och Zavannah har lärt sig att kissa på fördäck.
Hon är en fantastisk hund, helt cool när vi seglar, och tassar runt på båten, nyfiket, när vi är stilla.

Vi hade en fantastisk kväll och natt. Vi seglade ut, ankrade, och grillade läckra biffar och drack en massa gott vin till, och Baileys såklart.
Jag kom till att röka några cigaretter, och det kan jag känna av idag.

Zavannah sov med Mickey hela natten. Jag tror hon är lite kär i honom ;)

Det började inte så bra igår.

Först vaknade jag om natten av att Zamarah kissade i soffan igen.
Så direkt på morgonen ringde jag veterinären och fick en tid bara en timme senare.

Zamarah var galet glad hos veterinären och ville hälsa på allt och alla i väntrummet. Ha ha.
Det visade sig att min misstanke var befogad, hon har UVI.

Så det blev hem igen och en tur till apoteket och hämta antibiotika.

På vägen hem får jag möte på grusvägen, där de är som smalast, och hon håller inte av ordentligt, så jag blir tvungen hålla av lite för mycket, och min bil hamnar i diket.
Kvinnan struntar i hur de går för mig och kör bara vidare.

Jag får ringa min son som kommer och drar upp mig.

Fortsättning följer i del två..