Direktlänk till inlägg 2 augusti 2024
Idag på jobbet, jag fick ett akutlarm till någon som var palliativ. H*n kunde inte andas, och kräktes blod.
Jag var där på fem minuter, men personen hade redan tagit sitt sista andetag. Kroppen var fortfarande varm, och pappan och några andra anhöriga var där i rummet. De grät, och jag kramade om dem.
Jag kontaktade sjuksköterskan, och sen ringde jag på en kollega så vi hjälptes åt att göra iordning.
När vi vände på h*n, rann det ut svart blodblandat från munnen, det kom på de nya kläder vi precis tagit på h*n, och rann ner på mina byxben och skor.
Jag hade ingen tid eller möjlighet att köra in och byta kläder, så resten av kvällen bar jag med mig, spår av döden..
Jag har jobbat 17 år som undersköterska, jag har sett mycket,och varit med många gånger när människor tar sitt sista andetag. Men detta berörde mig på ett djupare plan, kröp in under huden på mig, gjorde mig känslig.
En relativt ung människa, på min egen ålder, dog en hemsk död i sjukdom.
Och när jag kom senare på kvällen, satt pappan ensam I huset, han såg så liten ut, så sorgtyngd, att det gjorde ont I mitt hjärta.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
|||
12 |
13 | 14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
|||
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
|||
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
||||
|