Idag når jag kom till jobbet hade jag bara dialysbesöket. Resten av kvällen var bredvidgång i en annan grupp, som jag hade bett om, för att i vart fall känna till lite, när jag sen blir skickad på resurspass dit ibland.

Det gick fint, härliga patienter, och trevlig kollega.
Men det är lite svårt att lära mig hitta i nytt område, på för mig, helt nya vägar, i mörkret. Det är mörkret som gör det lite svårare, men jag tänker att självklart ska det gå ändå.

När jag precis skulle sätta mig i bilen och köra hem ringde min kärlek.
Så fint samtal, och hur vi båda gläder oss till att köpa ett hus tillsammans.
Han sa så många fina ord till mig, att jag blev rörd och fick tårar av glädje i ögonen.

Imorgon är det visning av huset som vi är intresserade av. Spännande. Jag och sonen kör dit, och om jag finner det intressant, så ska min Dansk och kärlek, också komma och se det någon dag, innan vi i såfall eventuelt köper det.

Nu ska jag dricka upp mitt vin och gå i säng.

Alltså, de är makalöst trötta, mina hundar idag.
De lyfte lite lätt på huvudet när jag kom ned för trappan, gav mig ett öga, svansarna viftade lite mot soffan, och sen sov de bara vidare.

Jag sitter med kaffet, vaknar långsamt efter 9 timmars ganska god sömn.

Jag ska på möte med dottern och hennes gode man klockan tio. Men det är bara 10 minuter bort med bil..

Jag har som vanligt värk i ryggen när jag vaknar, det har jag nu levt med sen jag var 14 år gammal och skadade ryggen. Men sista månaderna har jag även fått värk i min högra axel och armbåge..
Det är något skit med att kroppen åldras men inte själen. Det hänger bara inte samman. Känna sig fortfarande som 20 i huvudet med samma energi, livsglæde, men kroppen skriker åt dig att du är en idiot..

Så är det Godnat från oss.
Jag är megatrött och klockan är bara tio.

Tydligen är hundarna det också.
De däckade redan vid halvnio, kom upp och åt vid halvtio, sedan tillbaka till soffläge igen.

Zavannah ler. Jag tror hon drömmer om dansken.

Godnatt sweet Dreams

Promenad med Zaray och Zamarah idag.
Zamarah har verkat trött och ointresserad av promenader sista dagarna, även i sällskap med Zaray, som hon annars fullkomligt dyrkar.

Hon stannar ofta och lägger sig ned, vid ett tillfälle gjorde hon det fyra gånger på en runda.
Nu börjar jag snart undra om allt är okej med henne

Zavannah däremot, på bilden, hon har inga problem med brist på energi. Snarare det modsatte.
Vi har nu cyklat en lång tur, som inkluderer både skog, grusväg och rena stigarna.

För tillfället sover hon jämte mig i soffan, men hon är snart uppladdad igen och redo för något kul.
En outsinlig energi.

Fann lite svampar också..

En ledig dag i solen.
Jag började morgonen med att dammsuga och torka golv, efter kaffet givetvis.

Sen har jag bakat fröknäcke, och så ätit av pajen jag bakade igår. En paj med bacon, ost, gorgonzola och broccoli. Den blev supergod..

Dansken får givetvis inte låna några pengar i Sverige, även om han har en årsinkomst tätt på miljonen i Svenska kronor så endnu en gang, en blindgyde, en återvändsgränd.

Jag kollar upp andra alternativ, och har inte gett upp, men blev lite missmodig..

Dansken ringde till mig, han anade att jag blev lite låg, och han ville bara säga att inte ge upp, för han kan faktiskt bidra med 300000 sek, så bara fortsätt utforska andra möjligheter. Fint av honom, och jag blev glad.

Solen lyser, termometern visar 22 grader, och jag sitter på trappan i solen, njuter av tillvaron. Vilar lite, samlar energi, och ikväll går jag med hundarna I skogen.

De är alltså på god väg mot Kina..eller något.. Ett ovcharkahål med potential för benbrott.

Efter en bra kväll på jobbet, kom jag hem och konstaterede att luftvärmepumpen inte funkade

Gjorde upp eld i kaminen, sen tog jag ut Zamarah på en tur, och därefter cyklade jag med Zavannah.

Sen satt jag I soffan, elden brann i kaminen, jag lyssnade på ljudbok, med ett glas vin I min hand.
Och jag somnade, flera gånger, dock utan att hälla ut vinet, bara det är en bedrift.

Så nu har jag borstat tänder, och lagt mig I sängen

Visst är de fina møssor jag har köpt? ;))

I drömmen är jag ute på en balkong, det är hisnande högt över marken, och det är mörkt ute.
Jag tittar ned och inser att jag bara sitter på en avsats så smal som en fönsterbräda.

Jag blir rädd, måste ta mig in I säkerhet så fort som möjligt. Finner ett smalt litet fönster, som jag pressar mig in igenom.

I nästa sekvens är en tjej med en massa hundar och katter bekymrad. Något har hänt och hon vet inte hur hon ska klara sig nu.

Jag bestämmer mig för att gå och prata med henne, erbjuda hjälp, även om jag vet att min egen ekonomi är pressad.
Jag blir överrasskad då min Dansk följer med och står bakom mig när jag går in till henne.

Jag vaknar, med en oro i kroppen. Tänker att jag är tvungen att börja jobba med mitt inre igen, som hos psykologen. Ta hand om mitt lilla, utsatta, traumatiserade barn jag har, långt där inne I min själ.

Jag håller om en kudde, kramar den, och tänker på det lilla barnet, och faller i sömn.

När jag vaknar är det morhon, solen lyser in genom det lilla loftffönstret, och fåglarna kvittrar. En talgoxe sitter på fönsterblecket och iakttar mig, med sina svarta små plirande ögon.

Efter en lugn kväll på jobbet, ringde jag dansken som jag alltid gör vid 2145 när jag kör hem. Det vet både han och jag.

Han svarade inte, och jag tänkte att han nog sitter med Mickey och har telefonen på ljudlös. Det sker lite då och då.

När klockan är 10 och han inte ringt tillbaka så ringer jag Mickey. Frågar om han är med Dansken och om han inte kan be honom sätta på ljudet på telefonen. De sitter ofta tillsammans om kvällarna.

Han säger att nej han är inte med honom, och att Dansken sagt för ett bra tag sedan att han var trött och skulle sova.

Och jag hatar mig själv för det, men jag går i panik, säger till Mickey, hvad? Gået i seng? Det har aldrig sket uden at vi snakket, oanset hvad.
Det må have sket noget.

Mickey säger att Nej ta de lugnt, det är inget, han är nog bara trött, har somnat på soffan, men om du vill kan jag gå över o kolla. Och de gör han så.

Tre sekunder senare ringer min Dansk. Han hade stått i duschen.
Och jag känner mig som en riktigt idiot. Jag och mitt katastroftänk.

Jag är så sjukt rädd att mista det som är så bra nu.. Jag har det mindre jobbigt när de är dåligt, för då har jag liksom inget att vara rädd för att mista.

Jag tog hundarna på en gemensam runda. Lösa i natten. De sprang som tokiga, och jag hade inte ens koppel med. Det gick fint.

Nu ska jag dricka lite vin för att komma ner i varv, och sen sova.