Idag så här långt har jag blivit bjuden på äppelpaj med vaniljsås, dammsugare med apelsinsmak, och när jag sen dessutom blev erbjuden kladdkaka med grädde, blev jag tvungen säga stopp ;)

Kom till nästa ställe och där var det kaffe och nybakt sockerkaka.
Det är ju helt underbart men alltså jag blir fet av hemtjänsten ;)

Nu har jag lite rast..
En solig vacker kväll vid havet..

Gick en tur med Zamarah bort i byn. Stannade och pratade med en hundkvinna, liksom mig. Zamarah hälsade på både kvinnan och hennes hund. Lekte lite, och tittade på hennes höns.

Förmiddagen var vacker och solig, en och annan jägare stod att finna i buskaget längsmed vägen, annars stiltje.

Dottern ringde och skrek i telefonen, sur över livets orättvisor, och pratade så högt på högtalaren att vartenda djur i skogen på kilometers avstånd må ha sprungit väck..
Jägaren i busken tittade långt och undrande efter mig..

Min hundgranne, tipsade mig om att huset här I byn som jag drömt om att köpa, nu är tillsalu på hemnet, och till ett pris som möjligtvis är möjligt för mig att kunna köpa.
Jag blev minst sagt exalterad. Nu gäller det bara att få dansken med på tåget. Ha ha vilket ålderdomligt uttryck, där var den nu igen, ålderdomen..

Zamarah tyckte det var så trevligt borta i byn att hon vägrade gå hem.

Jag fick kalla på förstarkning i form av sonen som gick oss tillmötes, och då minsann klev hon upp..

Nu ska Zavannah rastas, jag duscha och sen väntar en spännande kväll på jobbet.

Jag vaknar första gången när gryningsljuset silar in genom det lilla fönstret, och fåglarna landar på fönsterblecket.
Klockan är bara sex, och ålderdomen med all dess charm, har slagit till igen, nu i skepnad av minskad sömn och tidiga uppvaknanden.

Jag blir kvar i min säng, vägrar att gå upp i denna okristligt tidiga, arla mogontimme.

Faller så småningom i en orolig ytlig halvsömn, på avstånd hörs grannens tupp gala, och ett ljud jag inte känner igen hörs från min egen gård. Zavannah skäller till en gång, sen blir det tyst.

Klockan halv åtta ger jag efter för ålderdomen, sätter mina bara fötter på trägolvet, och går ner för trappan till hundarna. Dagen har börjat.

Ute är det 1 grad, och dimman ligger i ett tunt lager över bygden, men solen kan också anas i takt med att dimman skingras, och jag tror de blir en fin dag.

Morgonen blir inte sådär fridfull som jag hade hoppats på, med en kaffe i min ena hand och en brioche i den andra, lyssnandes till en talbok på danska.

Zavannah är stökig och har inga planer på att koppla av, hon påtalar tydligt att det minsann inte blev någon runda i skogen inatt, och hon väntar därför otåligt nu.