Åh vilken fantastisk dag.
På jobbet kom jag till en vårdtagare som fyllde år idag, det var kalas och jag blev inviterad på kaffe och tårta, bullar, och så säger frun till vårdtagaren till sina gæster när jag kommer, att åh det här är min favorit, henne jag pratat om, hon är helt fantastisk. Så hyllar hon verkligen mig, och hennes anhöriga var så trevliga.

Jag blir helt rörd..

Så kom jag till nästa ställe och där var det också kaffe och kaka, och vid det här laget började jag nästan må illa av allt socker.

Morgonpromenad med hundarna, i frostigt vackert väder.

I skogen stod en grävmaskin. Den tyckte Zamarah var läskig och hon tvekade att gå förbi den först, men jag övertalade henne.

När jag körde hem från jobbet pratade jag med min danska kärlek. Han har ägnat hela sin helg åt att reparera alla fel på min bil, och jag är så otroligt tacksam för det.

Sen säger han att han vill bjuda mig på en resa till Thailand i januari februari, i 2-3 veckor, och nu blir jag alldeles tårögd faktiskt..

Jag kan inte fatta att det kan vara så bra, att jag kan få ha det så här.

När jag kom hem från jobbet gick jag och sonen en promenad med cpsarpla och Zatmarah. Natten var mörk och kall, stjärnhimlen extremt klar och vacker.

Sen tog jag Zavannah på en cykeltur, och nu är jag i soffan, och snart i sängen.


Jag är otroligt lycklig här och nu.

Jag vaknar tidigt igen, klockan är bara 0630 och det är ljust, det lyser in genom det lilla loftfönstret, och jag är vaken.

Jag måste sluta dricka precis innan jag går I säng, för det är de som nu väcker mig om morgonen.
Min vana trogen dricker jag antingen en öl, eller en kopp te, för att komma ner i varv, när jag kommit hem efter jobbet, och det är också anledningen till att jag blir väckt upp tidigt.

-1 ute. Det blir ännu en solig vacker höstdag.

Jag har tänt I kaminen, och nu sitter jag i soffan med Zavannah i min famn och en kopp kaffe i handen, njuter av värmen och den långsamma starten på dagen.

Igår på jobbet fick jag jobba med en vikarie jag aldrig träffat tidigare.
Han berättade att han hade en baby på 3 månader, och frågade om jag hade barn.

När jag berättade om mina barn och hur gamla de är, stirrade han på mig och utbrast, men hur gammal är du??
När jag sa hur gammal jag är, sa han Nej aldrig, det är inte sant, du driver med mig?

Jag sa nej, der är sant, och han säger När jag först såg dig på kontoret, din kropp, så tänkte jag helt ärligt att du var 25 typ, sen såg jag ansiktet, och tänkte att du var på min ålder, 38.

Resten av kvällen såg han på mig, och så någon gång emellan utbrast han, Jag kan bara inte tro det, du ser så mycket yngre ut..

Jag är möjligvis lite fånig, och en aning fåfäng men jag blev glad över orden. Det är ju skönt att inte se så gammal ut..
Men för mig är det enda som verkligen har någon betydelse, att min Dansk älskar mig som den jag är, även om det såklart är trevligt med komplimanger.