Godmorgen till regn och en ledig dag.
Den där halva sömntabletten gjorde nog det den skulle, för jag har sovit gott och det var svårt att vakna, hade kunnat sova till nio om inte vedhundarna hade satt igång så jag kände mig manad att gå ned och se vad som försiggick.

Jag sitter med dagens andra zoegaskopp.
Har funnit två förslag på advokat som min kärlek ska kontakta.
Han är frustrerad över att vi båda inte kan stå på kontraktet då vi ska köpa ett hus tillsammans i Sverige.

Jag hoppas vi kan få adekvat hjälp med avtal kring det.

På fredag är det visning på mitt "drömhus" här i närheten av byn. Jag önskar så mycket att jag har möjlighet att köpa det, så de kan ingen ana.

Om priset inte går upp för mycket är de möjlighet, men annars inte. Men det ligger för sig själv utan grannar, nära sonen, och med lite mark till så jag kan ha djur. Åh ni underbara som läser, håll tummarna för mig och skicka positiv energi till universum, att det kommer gå.

Jag har nu kämpat för att komma på fötter, både mot sjukdom och trauman, levt på absolut ingenting och på andras villkor i 5 år utan eget boende, för att avbetala en skuld sedan Ölandshuset.
(Dock ska sägas att utan min underbara sons hjälp hade jag aldrig klarat det, han har ett hjärta av guld)

Min danska kärlek har förstått, han vill ge mig den där tryggheten jag så förtvivlat längtar efter. Och han kommer göra det på ett sånt sätt, att även om vi båda äger huset, så kommer jag aldrig behöva flytta om det händer honom något, det har han sett till.

Jag vet inte om en kärleksförklaring kan bli större än så..

Men det är oavsett en gräns för hur dyrt hus vi kan köpa, för jag ska ha råd att bo där, och han kommer segla, och senare flytta till mig.