Ja så kom det då, det väntade bakslaget. För det KAN ju bara inte Helt gå min väg någon gång..

Det är någon med mer pengar än jag och kärleken har, som hela tiden lägger över vårt bud, och nu är det tyvärr slut För vår del, och det gör mig bara så megabesviken. ;(

Jag har så jävla svårt att acceptera det.. Vi kommer aldrig hitta ett nytt hus med samma perfekta läge, det är då ett som är säkert. Närheten till mina jobb, mina barn, vänner. Inga grannar, perfekt storlek, lite mark till så man kan ha lite får.

Det där, de kommer vi aldrig finna igen, och vad vi än finner, så kommer det bli ett sämre alternativ och en form av kompromiss.

Just nu är jag bara så besviken och det kommer nog ta några dagar att hämta upp mig från der. Att stå så nära och missa chansen, är värre än om vi aldrig ens hade varit I närheten..

Och under tiden, fortsätter jag känna mig pressad att flytta härifrån pga omstandigheterna..