Kom hem vid halv elva. Inspekterade Zamarahs nos. Kunde inte se något annat än en liten reva, som inte blödde nu. Skönt då var de inget allvarligt ändå.

Gav hundarna mat, och sen gav vi oss ut I skogen.
Nattskärran gjorde oss sällskap med sitt knarrande läte, luften var varm och himlen svagt rosafärgad.

Och så kom regnet, när vi nästan var hemma. Det började som ett lätt fuktigt sommarregn, som när vi hunnit hela vägen hem, började falla mer och mer..

Nu sitter jag här ute, under tak, med ett glas vin och hundarna, lyssnar till regnet som faller mot taket, och tänker på alla människor jag möter i mitt arbete.

Några gör ett lite djupare avtryck.
En kvinna på över 90 år, jag tycker verkligen om henne, med ett sinne alltid så positivt, en klokskap, och en humor.
Hennes liv har varit långt ifrån enkelt..
Hon fascinerar mig, och imponerar.

Jag är så glad och tacksam över dessa möten, de berikar och lär mig något om mig själv. Och de följer mig sen, genom livet.

Jag är nu ledig två dagar, vilka jag ska tillvarata.

Hade planer på Danmark, men lite saker kom emellan och gjorde det inte möjligt.

Jag pratade med Dansken ikväll efter jobbet. Han var lite låg, sa att han saknade mig i sitt liv.
Han var ledsen för att jag inte kunde komma i helgen.

Och jag börjar som alltid nära ett litet hopp, att Nu har han insett att jag är kvinnan i hans liv, Nu kommer han göra om och göra rätt, visa att han verkligen menar allvar och kan tänka sig att göra en hel del för att få vara med mig igen.

Men sen så faller det som oftast platt...

Nu ska jag snart sova.
Godnatt i midsommarnatten

Det börjar bra med luftigt och lugnt schema.
Sen kommer kaoset, larm på larm, jag kör hit och dit, igensatta katetrar avlöser toalettolyckor och stödstrumpor.

Min kollega vill byta en VT mot en annan, jag känner inte adressen, knappar in gps, samtidigt ringer sonen, hundarna har slagits och Zamarah har fått en blödande nos.
Jag kör typ 10km/h i ett villaområde,har sonen på högtalaren och blicken på vägen, försöker reda ut hur illa det är med Zamarah.

Då dyker en man på cykel upp, han cyklar upp jamsides med min bil, pekar finger och viftar med knytnaven. Ingen aning om vad jag gjort för att förtjana detta, förmodligen inget, cyklister är jordens pack och idioter, borde vara skottpengar på dem, i vart fall i städerna..

(Och förlåt till alla vettiga cyklister, )

Nu är det en lugn stund och jag sitter här och bara andas..

Idag har jag sovit till halvtio. Jag har verkligen kommit in I min naturliga dygnsrytm.

Vaknar till en midsommar med sol, ser helt fantastiskt ut, och det är min absoluta favorithøgtid på året.
Men ikväll ska jag jobba.

Det har gått bra på jobbet de sista dagarna, nu är alla kurser avklarade, jag har delegering, och jobbar för fullt.

Jag möter enormt mycket uppskattning från boende och anhöriga, och det känns fint.

Igår kväll när jag kom hem från jobbet vid halv elva, hade jag inga rena byxor att ta på mig, och det enda jag kunde finna på var seglarbyxorna, ha ha.

Natten var helt fantastisk, med månen så stor, och magiskt lockande.

Vi gick ut I skogen, allting var alldeles stilla. Ett rådjurs rop i natten bröt tystnaden ett kort ögonblick, knastrandet av gruset under mina skor, sen in mellan stammarna, den mjuka gröna mossan, fullständig stillhet, som om naturen själv höll andan, i väntan.

Jag lade mig ner, sträckte ut mig i den mjuka mossan, vilade huvudet mot en trädstam. Hundarna lekte en stund, jagade varandra I mörkret, sedan blev också de stilla, kom och lade sig bredvid mig.

Nu ska jag hämta min andra kopp kaffe och njuta av här o solen, med hundarna som sällskap.

Glad Midsommar på Er!!!
Hoppas ni får en fantastisk dag