Godmorgen
Svårt att vakna idag.
Jag sitter ute med kaffet under taket på uteplatsen, det är mulet men varmt, och det har regnat inatt.

Gårdagens promenader, med Zoe och jägaren, ensam promenad med bara Zavannah, där vi plockade blåbär, eller jag plockade, hon åt.

Förra gången vi var i skogen visade jag henne bären på buskarna, tog ett i min handflata och bjöd henne smaka. Hon var inte särskilt intresserad.

Igår, plockade hon själv från buskarna, och när hon såg var jag plockade, kom hon dit och åt ;)
Men allra helst ville hon äta direkt från bärhinken, ha ha.

Jag har det bra, är lycklig, tillfreds med min tillvaro, allt går fint, jobbet riktigt bra, faktiskt överrasskande bra, och på måndag har jag en veckas semester. Och jag ska segla med Dansken.

Och så var det just det, först var jag så glad över våra fina samtal, hans ändrade sätt mot mig, och jag såg(ser) fram emot att vi ska ses, så mycket.
Och så bara....minns jag.

Så kommer det över mig, alla elakheter, allt taskigt mot mig, som skedde det där året i Danmark. Jag minns hur otroligt ledsen och nedbruten jag var, hur jag satt ensam i en stuga vid havet, och tårarna som aldrig ville ta slut. Jag ser hans ansikte framför mig, hur han möter mig i hallen en mörk eftermiddag i slutet av oktober, blicken isande kall och fullständigt död på känslor. Orden, jag älskar dig inte längre. Flytta.
Jag med Zavannah på armen, nyss hemkommen från jobbet, helt chockad, förstår ingenting..

Ödelaggelsen av mitt jobb, likgiltigheten inför min flytt till Sverige, och hur jag såg ut och mådde när jag kom tillbaka.
Jag har fått höra att jag såg sjuk ut, var alldeles grå i ansiktet, ögonen var trötta och ledsna, utan något liv.

Och så plötsligt känns det inte längre lockande, jag mister lusten till att se honom igen.

Och så ändå, vi ska segla, nu är han ju annorlunda. Hsn är glad och snäll, precis som han var när vi först möttes.

Han hjälper mig med riktigt många saker, och jag är säker på att vi får några fantastiska dagar tillsammans. För lika hemsk som han är när han är sjuk, lika karismatisk och underbar är han när han mår bra.

Det är bara jag, min själ, mitt hjärta, och faktisk även min hjärna den här gången, som tvivlar, är ambivalent.. Inte riktigt kan glömma det som skett..