Så en skogstur med hundarna.
Regnet höll upp och solen kom fram, glimtvis i vart fall.

Så härlig kväll I skogen.
Saknade allt dottern lite, är så van med hennes sällskap på våra turer.

Nu ligger jag på soffan, Zavannah I min famn som alltid, och Zamara vid mina fötter.

Jag saknar min far, han är alltid med mig i tanken, i skogen och med hundarna.
Han skulle ha älskat dessa två

Jag pratade till honom, in mellan stammarna, sa att det nu har gått nästan åtta år sedan han gick till den andra sidan, att jag tycker det är dåligt med tecken och hälsningar från honom.

Så kom det et brag,(brau) ja det kan bäst beskrivas så, på dansk, en riktig åskknall, precis ovanför oss där vi gick, men inga mörka moln, ingen åska.
Kanske var det en hälsning från andra sidan.

Så har jag sprungit in mina nya löparskor.

5,5 kilometer blev det, och i hårdare tempo än jag först hade tänkt.

Men på vägen ut mötte jag ett par som gick, och på tillbakavägen hann jag ifatt dem i en uppförsbacke dessutom, och jag ökade tempot rejält för att komma förbi snabbt, och sedan lägga lite avstånd mellan dem och mig, så det inte skulle se ut som om jag sprang i promenadtakt ;) ha ha

Underbart efteråt, ren eufori..

En frukt och bärsmoothie med soyghurt som belöning.

Och paret jag sprang förbi två gånger, den ena sa Oj de där gick fort..
Ha ha.

Så har jag efter promenaden med Zoe och Hussen, kört till Ängelholm för inköp av skor, löparskor och promenadskor. När jag går och springer så mycket, är det viktigt att ha bra skor.

Sen en sväng in på ÖB och kom ut med lite av allt möjligt från vinglas till ljus och avfallspåsar.

Regnet pissar ner, sen lyser solen, och endast 10 grader. Det är kallt som en höstdag..Trist.

Ska testa mina löparskor snart.. Ska bara klappa Zavannah lite först, hon ligger i mitt knä just nu..

Underbart med morgontrötta hundar, så man får dricka kaffet ifred ;) och vakna långsamt.

Zavannah mådde bättre sent igår kväll..
Hoppas hon mår helt bra nu..

Regnet har öst ner hela natten, och jag har sovit som en sten.

Dansken lät deprimerad i telefonen närvi pratade igårkväll, sa att han var ledsen och kände sig ensam..

Nu ska jag dricka en till kopp kaffe, sen åka med Zamarah och träffa Zoe med Husse. Vi ska gå i skogen. Hoppas regnet håller upp lite .

Fram o tillbaka, flera vändor

De första två fick Zavannah åka med, då jag är orolig för henne.
Men efter att ha pratat med hennes uppfödare, som varit med om liknande med mamman, blev jag lite lugnare, och nu ligger hon nedbaddad i soffan hemma.

Jag och dottern är i Markaryd igen, för lite inköp så hon kan sova där inatt.

Zavannah är inte sig själv idag. Hon ville inte gå upp eller ut förrän långt in på förmiddagen, och hon ville först inte stå på bakbenen, och sedan var det som om det var något med det vänstra och hon lyfte upp det flera gånger.

Lyfte in henne i köket, när jag ställde ned henne på golvet gled benen åt varsitt håll.

Sen stod hon på benen, åt maten, gick ut och kissade, men fortfarande är hon inte sig själv.
Hon går, men ser ut som om det är något med bakbenen ändå.

Jag gav henne ben, de åt hon, sen verkade hon lite gladere igen.
Hon är inne I vecka 4 i sitt löp nu. Kan det vara det? Eller har hon gjort sig illa när de busat med varandra hon och Charkan?

Tidig morgon, Zamara väckte mig strax efter sju, före larmet.

Hela min kropp protesterade, kunde knappt öppna ögonen, och varenda muskel gjorde ont.
Kände mig som oldemor..

Men det finns inget som inte zoegas kan råda bot på.

Lilla Zavannah är numera lika morgontrött som jag..

Vet inte när jag somnade igår, men tidigt för att vara en fredag och ledig helg.

Kvällstur med hundarna, jag och dottern.
Kvällen var kylig, och plötsligt var regnet över oss, tunga, våta droppar.

Imorgon ska jag upp tidigt, redan halvåtta och köra sonen till tåget, sedan hjälpa dottern flytta.

Direkt efter jobbet lastade jag in hundarna i bilen och körde till Markaryd.
Inköp och socialträning med charkan.

Charkan älskar barn, gärna små, och idag blev hon lycklig när hon helt plötsligt blev omgiven av flera barn utanför Ica Maxi, som kramade henne och klappade.

Jag kunde riktigt se hur hon njöt.

Nu öser regnet ned igen, jag hör det mot plåttaket.

Dagen på jobbet var fin, ännu en meningsløs kurs, för 18-20 åringar som aldrig jobbat inom vården. och som ska jobba som sommarvikarie,Och så jag. Jag var den enda över 20 där.

Jag vet det är obligatoriskt men det är faktiskt förnedrande. Idag har jag lärt mig att man måste knacka på dörren innan man går in till brukare, man måste också säga vem man är, och Hej.

Tydligen finns det också något som heter genomförandeplan, och lex Sara och lex Maria..

Och nu var jag bara bra ironisk. Efter 17 år som undersköterska så kan jag kosta på mig lite ironi.

Tänk om man skulle tvinga en läkare som bytt jobb att gå igenom samna trams?
Skulle inte tro det va.
Det är skillnad på folk o folk

Men jag är väldigt glad över jobbet annars, och mina kollegor. Det blir toppen, bara alla tramskurser snart är slut..