Jag har sovit gott hela natten. Föll I en djup sömn på soffan tillsammans med hundarna, medan regnet öste ned utanför.

Vaknar till sol och 9 grader.
Släppte ut Zamara redan vid fem första gången, men somnade sedan snällt om.

Nu är det jobb 0830 -1600

Det går fortsatt väldigt bra på jobbet. Trevliga kollegor som välkomnar mig in I gemenskapen, och det går även bra med brukarna.

Just nu östegnar det utanför och Zavannah sover på min mage under täcket.
Det har varit kallt idag, endast 7 grader imorse då jag körde till jobbet, och det kändes som höst.

Jag har gått de vanliga promenaderna, och dessutom har jag för första gången på nästan ett halvår, sprungit 5km, i vanliga mjuka innearbetsskor typ.

Jag fick verkligen sådan lust att springa, och mina löparskor är fortfarande i Danmark. Men i helgen ska jag nog köpa ett par nya

Dansken ville att jag skulle komma till han i helgen och segla. Det hade varit supertrevligt, men jag ska hjälpa min dotter flytta till sin lägenhet och köra sonen till tåget så han kan hämta sin tjej som flyttar hit i helgen, så det får bli en annan gång tyvärr.

Ännu en fin dag på jobbet.
Idag sa en en av de boende att Jag känner så stort förtroende för dig, jag blir glad när du kommer.

Och en annan sa Varför ska du gå bredvid så många dagar, du har ju jobbat I så många år, det har din kollega inte, och du har stor erfarenhet, det mærks.

Men jag förklarade att det är bara sådan det är men snart jobbar jag själv.

Jag är glad och tacksam över uppskattningen.

Zavannah är redo för natten.
Nu har hon lagt sig tillrätta på mitt bröst, under täcket.

Gammal bild på Zaray och Zoe;)

Vi har gått den obligatoriske rundan när jag kom hem, och nu är det sovdags.

Min mor kramade aldrig mig närjag var liten, och om det någon gång skedde, var det extremt sällsynt, och något som närmast fick mig att bli undrande och ängslig. Jag var så ovan vid fysisk berøring, att när någon (so. Inte var min mor)höll om mig, övervaldigades jag av varma känslor, som gick ända från hårfästet och hela vägen ner genom kroppen tills det nådde tårna.

Det var överhuvudtaget ingen kärlek I mitt hem. Allting var mörkt, kallt, med en stor tung sorg vilandes över det hela, någonting man inte kunde ta på, men som ändå var där, ständigt närvarande.

När jag började första klass, fick vi en lärare. Hon hette Anna, hade långt brunt hår och utstrålade värme, och kärlek.

Om kvällarna när jag låg i min säng brukade jag fantisera om att jag fick följa med hem till henne, hon kramade mig och bäddade sedan ned mig på hennes soffa, där jag sov tryggt hela natten.

#maskrosbarn #trauma #dysfunktionell

Ännu en natt som jag sovit gott.
Vaknar till en ljuvlig morgon med sol och fågelsång.

Har hunnit gå en promenad med hundarna, satt på en tvättmaskin, hängt tvätt, startat en ny och nu är det dags att äta lite morgenmad.

Nu kan man se storleksskillnaden ;) Zavannah och Zamara.
Dottern som sitter bredvid.

Idag är det återigen jobb. 14-22.
Sen ledig måndag, och så 4 dagar med dagpass ;(((
Jag har redan ångest över att ska vara tvungen gå upp klockan 5 typ för att hinna.
Som tur är, är det bara dessa fyra dagar då jag ska gå på utbildningar...

Jag hoppas jag överlever..

I övrigt är livet, toppenfint...

Igår på jobbet var det åska och blixten slog ned och våra telefoner som vi gör allt med, slutade att fungera till och från.
Vi låser upp dörrar och registrerar besök och medicin..
Men vi löste det hela ändå och kvällen blev bra.

Godmorgen
En ovanligt lugn och fridfull start på morgonen här.
Jag dricker kaffe, och hundarna ligger på golvet och tuggar på samma pinne.

Men först sov Zavannah en stund i min famn, och Charkan slappnade av.

Nu är det dags för kopp 2 med zoegas.