Så är det morgon och eländet starter forfra igen..
Sagt med glimten i ögat, men med ett visst allvar..

Jag har som bekant, för den som följt mig genom åren, svårt att klara heltid. Det är inte att jag inte vill, eller är lat, men kroppen säger ifrån och jag blir sjuk.

Just nu pressar jag mig själv till att klara det så länge som möjligt, i vart fall över sommaren, och så är det min ekonomi. Den är katastrofal i två år till, sen är jag fri.. Fri från efterdyningarna på Öland.

Men det är hårt, jag kör hemifrån 1245 varje dag, och är hemma sen 2230.. Inte så mycket till liv kvar..

Dansken ska hjälpa mig med bilen, han kommer antingen nu i veckan eller nästa, så om jag bara kan klara det så länge.
Just nu lånar jag sonens bil, för han är ledig..

Idag skiner solen och himlen är blå..
Jag ska dricka min andra kopp kaffe nu, och så ut med hundarna I skogen, bland alla turister och sommergæster..