Så har jag haft fantastiska dagar med min kæreste.
Han kom till mig i onsdags, och har sen varit här när jag jobbat.

Han har lagat min bil, slitit som ett djur, och nu kör den fint igen.
Han har även varit så fantastiskt att han lagt ner timmar på att laga min sons bil som han krockat, så att han nu kan köra den.

Vi har haft fina samtal, vi har plockat svamp, och ätit gott om kvällarna.
Han hade handlat med sig en massa godsaker när han kom, och han har gått med mina hundar när jag varit på jobbet.

Han gick ut I skogen när jag jobbade, och fann 1,3kg kantareller. Jag är imponerad.

Han har varit mjuk, full av kärlek, öppen på ett sätt jag inte sett så mycket av tidigare i vår relation. Han har verkligen förändrats, kanske är det också för att jag nu är mig själv fullständigt, och tänker att antingen älskar man mig som jag är, eller så får det vara. Och det är skönt, jag känner mig stark, trygg.

Det blev tomt när han körde idag, och jag är på jobbet sedan 1330, regnet faller och mitt schema är luftigt, som det varit de sista dagarna.

Och det blir ännu mer tomt att komma hem ikväll. Man vänjer sig fort till någonting fantastiskt..

Jag är glad, tar en dag I taget, och är lycklig med det.