Så är det morgon och eländet starter forfra igen..
Sagt med glimten i ögat, men med ett visst allvar..

Jag har som bekant, för den som följt mig genom åren, svårt att klara heltid. Det är inte att jag inte vill, eller är lat, men kroppen säger ifrån och jag blir sjuk.

Just nu pressar jag mig själv till att klara det så länge som möjligt, i vart fall över sommaren, och så är det min ekonomi. Den är katastrofal i två år till, sen är jag fri.. Fri från efterdyningarna på Öland.

Men det är hårt, jag kör hemifrån 1245 varje dag, och är hemma sen 2230.. Inte så mycket till liv kvar..

Dansken ska hjälpa mig med bilen, han kommer antingen nu i veckan eller nästa, så om jag bara kan klara det så länge.
Just nu lånar jag sonens bil, för han är ledig..

Idag skiner solen och himlen är blå..
Jag ska dricka min andra kopp kaffe nu, och så ut med hundarna I skogen, bland alla turister och sommergæster..

Haft en bra och lugn kväll på jobbet. Skönt med en mjuk start.

Gått med hundarna I skogen nu ikväll, i den trolska dimman.

Endast 12 grader ute.

Jag kände närvaron av min far, i älvdansen över ängarna, inne bland trädens stammar, och en doft av rök, som från en lägereld kom till mig.

Så har dagen börjat, igen
Jag är trött, svårt att vakna.
Det tycks även hundarna ha idag.

Kan beto på att det är ännu en gråmulen dag med ynkliga 13 grader.

Bilder från gårdagens kvällspromenad.

Gick två separata turer var med hundarna, så jag gick dubbelt så mycket som jag brukar. Det känns i min kropp idag.

Det fula kalhygget. Det gör mig ledsen varje gång jag ser det, att tänka på att för bara ett år sedan stod här den mest fantastiske vackra trollskog.

Men det är bra träning för unghundarna, att gå där och lära sig var de har sina tassar, för terrængen är minst sagt rough.

Så kom plötsligt den mest fantastiske regnbåge, och den var magisk, så bilden gör den inte rättvisa..
Önskar så att det hade stått en kruka med guld, vid dess slut..

Idag startade vi dagen, jag och Zamarah, med att gå I skogen med Zoe och jägaren.

Vi släppte hundarna, och så plötsligt hörde vi röster, och det dök upp människor, där vi vanligtvis alltid är ensamma till 99,5%

Zoe sprang fram och nosade på människorna, de såg inte särskilt glada ut, men Zamarah stannade 20 meter ifrån, skällde och tittade på mig.
Jägaren kopplade Zoe, jag tog Zamarah, och sen var de lugnt.
Men jag är ganska säker, hade inte jägaren varit med, hade jag blivit utskälld av dessa flanerare från stan, på semester i skogen, med all säkerhet, för så funkar människor..

Efter det tog jag Zavannah på en egen lång tur. Lite extra lång blev den också då jag gick vilse, vilket sker väldigt sällan här, där jag känner skogarna utan och innan. Till sist kom jag ändå dit jag hade tänkt, efter en omvag men jag har ingen aning om hur det gick till.

Min bil som jag precis har lagt 5500kr på hos verkstan, den är nu redo för ett besök där igen.
Höger bakbroms ligger på, det låter som fan rent utsagt när jag kör, och den blir varm så du inte kan röra metallen..

Jamen Tillykke med det, den här månaden går till historien som katastrofal, trots en bra lön har jag efter veterinären, bilverkstad, udgifter som släpat efter sedan en månad tillbaka pga flytt till Sverige, typ 2500kr kvar att leva på.

Det är alltså 3 veckor månad kvar..

Det är roligt nästan jämt, och ensam är fan inte stark.

Jag har lånat sonens bil, handlat, samtidigt som halva Danmark var där, och större delen av Skånes och Smålands befolkning. Det är inte så att jag hatar människor och är folkskygg, som för några år sedan då jag var sjuk. Men jag kan då absolut klara mig fint utan att en söndag eftermiddag, trängas och köa med en massa människor på ica.

Lite avis är jag väl också kanske. Massa glada semesterfirare med sina nära och kära, kan lätt få en att känna sig lite ensam och småtrist..

Hann precis gå en tur i skogen med Zamarah, sedan kom ösregnet.

Fann några av de gula också..

Nu blir de soffläge i väntan på ett eventuelt uppehåll. Zavannah gillar inte regn.. det är årets underdrift..

Jag och hundarna gick ut I skogen när det var uppehåll mellan åskskurar och halv storm.
Solen tittade fram, och det blev en vacker men kylig kväll.
Det kan inte hjälpas, det känns som höst, sådär hög och klar, lite krispig luft.

Jag går i varierande terräng med hundarna. Genom hjulspår där stora maskiner har ödelagt marken, över fula kalhyggen som löper som stora sår igenom allt det vackra, och så på de mest vackra skogsstigar, gröna, mossiga, som i en sagobok, och grusvägar, jag älskar grusvägar..

Ser ni skogstrollet? Han ligger där i mossan och väntar.

Nu dricker jag mitt kaffe, dagen jag vaknat till är grå, och kylig.
Men i min själ är det solljus och glädje. Jag älskar mitt liv i skogen, med hundarna, och idag ska jag plocka blåbär.

Så är jag hemma igen. Var hemma klockan 14.

Det gick fint att köra, bilen körde som den skulle, men vägen från Malmö, och nästan hela vägen till E4, så var hela vänsterfilen blockerad av idioter. Husvagnar, långsamt körande bilister, lastbilar, turister och annat som definitivt inte hör hemma där.

Undrar om det är någon av dem som överhuvudtaget kan förestalla sig vad som sker när en ambulans plötsligt kommer och behöver den filen??

Jag har haft fantastiska dagar, och känner mig glad och harmonisk, men lite trött.

Kæresten och Zavannah imorse, när jag smög mig upp och satte på kaffet.

Zamarah var glad att se mig, och vi gick direkt en tur i skogen.

Nu blåser det helt galet mycket och solen skiner, men det är kallt som en höstdag i luften.

Jag skrev just ett långt inlägg om vilka fantastiska dagar vi har haft, och så var det plötsligt bara väck.suck

Jag orkar inte skriva om allt igen, men Zavannah är en fantastisk seglarhund, cool i alla väder och lägen.

Vi har skrattat, ätit god mat, druckit gott, och bara massor av kärlek.
Jag har sovit som en sten om natten.

Nu har Mickey tagit hem, och kæresten och jag ska äta på Mr Mu ikväll. Holbæks bästa sushi.

Imorgon kör jag hemåt igen, och som jag saknar min Zatmarah..