Godmorgen.
Så er de kaffe, og regn..

Efter festen igår åkte vi ner till hamnen och sov på båten.

Kvällen var helt fantastisk, 18 grader och ljumma vindar, musik hördes på avstånd, och i båten bredvid satt glada människor också ute I cockpit och pratade o skrattade.

Vi satt ute tills vi båda somnade, först då gick vi in.

Festen tidigare på kvällen var trevlig, god mat och trevliga människor.
Och babyn, jag fick hålla henne, den sötaste baby jag någonsin sett.

Åh Gud, först körde jag ändå i ganska hyfsat god tid till tågstationen i Hässleholm.
Men så är det alla dessa söndagsbilister och turister. Jag hamnade som nummer 10 i en kö som sniglade sig fram.

När jag till sist kom fram, var det omöjligt att betala parkering med kort. Alla kort avvisades, och jag laddade ned den ena efter den andra appen, men inget funkade.

Tiden gick, med 7 minuter kvar, lyckades jag tillsist få en app att fungera, men blev tvungen flytta bilen.

Jag sprang till tåget, kunde sen inte finna någon som helst information om plats eller vagn på min bokning och satte mig bara i monkeybusiness tillsist för att överhuvudtaget komma med.

Puha vilken dålig start på dagen..

Jag kom hem. Fortfarande svårt att ruska av mig kvällen, släppa det.

Gick en tur med Zamarah i skogen, sen tog jag Zavannah på en cykeltur.
Första gången I mörkret, utan lyse, på knaggliga slogsvägar, där jag knappt kunde se min hand framför mig.

Jag vinglade fram, hoppades att jag inte skulle köra på någon alltför stor sten, eller köra omkull. Zavannah sprang som en tok, bara älskade det, och jag cyklede på känn.

Kom hem oskadd, Zavannah knappt flåsig, definitivt inte trött. Hon är tröttare av kongen.

Nåja, lite mer vin så ska jag sova..

Zavannah och kongen

Idag på jobbet, jag fick ett akutlarm till någon som var palliativ. H*n kunde inte andas, och kräktes blod.

Jag var där på fem minuter, men personen hade redan tagit sitt sista andetag. Kroppen var fortfarande varm, och pappan och några andra anhöriga var där i rummet. De grät, och jag kramade om dem.

Jag kontaktade sjuksköterskan, och sen ringde jag på en kollega så vi hjälptes åt att göra iordning.
När vi vände på h*n, rann det ut svart blodblandat från munnen, det kom på de nya kläder vi precis tagit på h*n, och rann ner på mina byxben och skor.

Jag hade ingen tid eller möjlighet att köra in och byta kläder, så resten av kvällen bar jag med mig, spår av döden..


Jag har jobbat 17 år som undersköterska, jag har sett mycket,och varit med många gånger när människor tar sitt sista andetag. Men detta berörde mig på ett djupare plan, kröp in under huden på mig, gjorde mig känslig.
En relativt ung människa, på min egen ålder, dog en hemsk död i sjukdom.

Och när jag kom senare på kvällen, satt pappan ensam I huset, han såg så liten ut, så sorgtyngd, att det gjorde ont I mitt hjärta.

Godmorgen till sol och 12 grader.
Augusti. Det känns fint på något sätt.

Jag sitter här med kaffet och försöker vakna. Det är svårt idag, jag är så trött.

Imorgon tar jag tåget till Danmark. Ska bara vara där till söndag. Fick tyvärr inte ledigt en extra dag som jag hade hoppats på
.
Jag ser fram emot det. Tycker det är så mysigt att åka tåg, och är just nu så trött på att sitta bakom ratten.

Jag har bokat första klass och en tyst avdelning. Ska läsa, äta något och bara njuta

Vi ska till fest hos danskens dotter, som fått barn för några månader sedan.

Nu ska jag ha en till kaffe, en smörgås och sen aka hundarna ut och min cykel hämtas i Örkelljunga

Åh en jobbig kväll. Fullt upp utöver det vanliga på jobbet, och jag var så trött när jag körde hem.

Gått en gemensam tur med hundarna ikväll, under stjärnklar himmel och 11 grader.

Det gick fint, inget bråk..

Kom hem nu, megatrött, och så faller handtaget av från dörren, jag kan först inte ens finna det, och jag blir bara så jävla irriterad..
Fann handtaget, men en del saknas fortfarande så nu öppnas dörren med en sax.. eller mejsel

Det här jäkla bohemlivet jag alltid lever, där allting är mer än spartanskt, och tingen alltid bara fungerar sådär.

Som om hela mitt liv är en nödlösning, en habrovink, temporart fixat för att hålla ihop, lite till.

Godmorgen till sol och 12 grader. Gräset är fuktigt, och det anas av hösten igen.
Siri hade visst bara 7 grader tidigare imorse. Men så har det också varit en kall och märklig sommar.

"Jag dricker glögg med balkondörren öppen inatt," sjunger Winnerbäck, och jag dricker kaffe med ytterdörren öppen..

Hundarna har inte gruffat en gång, sedan jag ändrade några saker här hemma, och då har jag inte ens börjat cykla med henne

Men separata promenader och aktivering med kongen, har gjort underverk med Zavannah.

Igår var en kväll med full fart på jobbet. Jag fick börja med att tanka gas, som så ofta.

Sen var det larm på larm, och allmänt mycket att göra, men jag har det fint med det, och tiden går fort. Tänk alla sega timmar på ett boende, och i Danmark, även om jag alskade de boende, men alla 15-20 personal varje dag i dagvagten, som jag också skulle förhålla mig till.
Det tar all min ork och dranerar mig på energi.

Det här är perfekt! Äntligen ett jobb jag faktiskt känner att jag kan hålla ut. Hoppas nu bara att det får förbli så.

Zamarah har återigen rikligt med e:coli bakterier i urinen, och hon ska testa en ny antibiotika idag.
Det är konstigt hur problemet kommer tillbaka gång på gång.
Veterinären vill vi ska göra ultraljud, men jag vill vänta och se efter denna kur först.