I drömmen är jag ute på en balkong, det är hisnande högt över marken, och det är mörkt ute.
Jag tittar ned och inser att jag bara sitter på en avsats så smal som en fönsterbräda.

Jag blir rädd, måste ta mig in I säkerhet så fort som möjligt. Finner ett smalt litet fönster, som jag pressar mig in igenom.

I nästa sekvens är en tjej med en massa hundar och katter bekymrad. Något har hänt och hon vet inte hur hon ska klara sig nu.

Jag bestämmer mig för att gå och prata med henne, erbjuda hjälp, även om jag vet att min egen ekonomi är pressad.
Jag blir överrasskad då min Dansk följer med och står bakom mig när jag går in till henne.

Jag vaknar, med en oro i kroppen. Tänker att jag är tvungen att börja jobba med mitt inre igen, som hos psykologen. Ta hand om mitt lilla, utsatta, traumatiserade barn jag har, långt där inne I min själ.

Jag håller om en kudde, kramar den, och tänker på det lilla barnet, och faller i sömn.

När jag vaknar är det morhon, solen lyser in genom det lilla loftffönstret, och fåglarna kvittrar. En talgoxe sitter på fönsterblecket och iakttar mig, med sina svarta små plirande ögon.