Så kom vi in i 2025..
Det nya året har inte riktigt börjat som jag hade hoppats.
Det blev inte heller det avslut jag hade förestallt mig.

Kärleken och jag har haft det helt fantastiskt tillsammans, ända fram till nytårsaften. Han har varit underbar, gjort allt för mig, byggt staket och installerat garageportsöppnare med fjärrkontroll, lagat mat, installerat kattlucka, och vi har samtidigt också haft vänner och familj på besök nästan hela tiden

Jag jobbade de första 3 dagarna, sen har jag varit hemma också.

Så kommer då nyårsafton, och kärleken blir irriterad på mig vid flera tillfällen, för småsaker, skitsaker i mitt tycke. Skor som står fel, en ficklampa som gått sönder, Zamarah som har hoppat upp i soffan osv

Jag blir ledsen, och han säger förlåt, men blir sen irriterad igen över något annat.

Sen blir jag ledsen på riktigt, när ett missforstånd uppstår mellan oss, där jag tolkar det som att han nedgör mig, och han menar det var ironi och att han drev med sig själv.

Där och då blir min nytårsaften ödelagd, jag gör mitt bästa för att det ska bli trevligt när vi har vänner där, men jag lyckas inte, för när jag blir ledsen så kan jag varken spela teater eller ta mig samman. Jag är som jag är helt enkelt.

Så får jag såklart dåligt samvete sen för våra gæster, att jag förmodligen fått dem att inte känna sig helt tilpas, eller vad jag ska säga.

Kärleken får plötsligt akut ont i ryggen, och riktigt besværligt. Jag tänker att jag borde prata med honom om hur jag kände/känner, men känner att det inte är läge när han har så ont.

Så istället går det flera dagar, och den där närheten och underbara vi haft, känns som om det nu kommit en distans emellan oss.

När vi till sist pratar, är det skönt och få det ur mig, men han har fortfarande väldigt ont, och väljer att köra hem till Danmark för att få sin starka smärtstillande han har behov för.

Så igår körde han. Det kändes konstigt efter så lång tid tillsammans, och jobbigt för att de sista dagarna inte varir så där underbara som vi hade innan.

Jag kör på jobbet, och dagen innan på jobbet hade jag ett riktigt skitschema, och min kollega som vanligt det enkla, men jag tänkte att jag skulle vara positiv och inte klaga, bara göra det bästa.
Så kom jag på jobbet igår, och de har lagt på ännu fler besök på mitt, så min kollega har det ännu lättare, och jag ett helvete.

Jag blir komplett vansinnig, men kör på skiten ändå, ger alla fina patienter kortest möjliga tid.

Det är storm, gatorna är blankpolerade isar, och snön som faller i små hårda isbollar piskar mig i ansiktet och sliter upp min bildörr varje gång jag stannar.

Jag vill bara gråta, skrika, köra bilen ned i en snödriva och ta hem. Men istället ler jag mot mina patienter, hela kvällen, och när jag kör hem på isiga vägar i natten tar det extra lång tid, men jag kommer hem.

Sonen väntar, han har burit in ved i källaren och tagit hand om disken. Vi lagar carbonara och äter mitt I natten.
Sen sover jag gott till halv tio.

Vaknar till -5 och sol.
Pratar med kärleken som fortfarande har det riktigt dåligt och ska gå till läkare idag.
Hoppas verkligen det inte är något allvarligt