Två kvällar har jag nu jobbat självständigt.
Det har gått riktigt bra, även om jag mest bara har gått mellan olika lägenheter på ett serviceboende, och bara kört bil dit, och sen två gånger till en dubbelbemanning strax utanför byn. Så hitta har ibte direkt varit några problem;)

Men det är tre rundor till utöver denna, och där är det mer körning.

Det har varit soligt och alldeles underbart. Så också idag, vaknar till en riktig vårmorgon.

Vi är igång med växthuset, och har hämtat jord igår och börjat fylla på, men det går åt riktigt mycket.

Mannen borrade hål ner i marken först, också, för bättre möjlighet för rötterna att växa ned, som han säger.

Chili och basilika..här.

Även tomater på väg upp i en annan odling i fönstret.

Livet är ganska så fantastiskt just nu, jag sitter med morgonkaffet och kan märka av de 2 glas vin jag drack igår, men det var trevligt så det kan de vara värt.

När kaffet är uppdrucket ska jag gå med Zamarah i skogen.

Blev det jobb självständigt igår? Svar nej.
Jag hamnade återigen på en delegeringsutbildning för människor som aldrig någonsin jobbat i vården, och på fullt allvar undrar om man behöver ringa en ambulance om en vt sliter ut /bort sin kateter.

Dessutom var det bara medicin, inget annat, och jag är annars fulldelegerad efter 18 år i vården, och jag vet att jag är duktig och kompetent, så det provocerar mig till vansinne att bli behandlad sån här varje gång man byter kommun.

Jag frågade vänligt om det inte gick att lösa med att hon i varje fall rättade mitt prov idag då min chef satt mig att jobba ikväll.
Men nej det gick inte, tidigast nästa vecka, och det är ju inte ens säkert du klarar prøvet fick jag till svar.

Jamen dra nu ända åt helv...
Jag ringde min chef, som blev tvungen ta in en vikarie och jag fick ännu en bredvidgång /kväll. Men sen ringde någon ansvarig upp sjuksköterskan som höll i delegeringen, och plötsligt fick jag ett mail att jag nu hade min delegering, dock bara i den allra mest basic medicin. Resten skulle jag ta med våra sjuksköterskor i jobbet.

Fan alltså, sjuksköterskor överlag hatar mig, och jag blir så provocerad av deras nedlåtande attityd mot mig.

När jag började i Laholm hade vi en helt underbar sjuksköterska som faktiskt lyssnade på mig, såg min kompetens, var trevlig och behandlade mig med respekt. Hon slutade fort, och en ny kom, som genast hade en avig attityd mot mig.

Så ikväll ska jag jobba, dock inte med något med insulin eller sond och det som jag tycker är roligast att jobba med.
Jag är så trött på detta att jag snart börjar jobba på fabrik eller städa eller något..

I övrigt är allt super, så trevliga kollegor(utom en) bra tider, schema osv Trevliga patienter.

Ikväll kommer kärleken, och solen skiner från en blå himmel och det är varmt.

Jag har gått med hundarna, tränat på gymmet, styrketræning och kondition, så nu ska jag bara vila lite, duscha och fixa i huset till kärleken kommer.

Gym, skogsturer, och nu ska jag till prov inför delegering.
Sen ska jag jobba ikväll, själv.

Vacker dag med sol och ganska varma vindar.

Halv fyra inatt var det ett väldigt liv på hundarna, Zavannah skällde på nedervåningen, och Zamarah ut genom det öppna fönstret i sovrummet.
Jag 'beväpnade" mig och gick ned och ut i den kyliga frostnatten. Minus 4 och en strålande stjärnhimmel. Jag frös om benen där jag gick i min T-shirt, men det var ingenting att finna, bara hjärnspöken hos hundarna, eller möjligtvis en förirrad forbipasserande ekorre i natten.

Vi sov vidare genom natten..

Igår var min sista bredvidgång. Jag hängde med en ny tjej, jättetrevlig, och gud vad vi pratade och skrattade.. Men nu kan jag börja märka att min energi är ganska så slut till allt detta sociala konstant og hele tiden, att inte riktigt nå att återhämta mig mellan vårdtagarna, som jag brukar, liksom ladda om i bilen i min ensamhet.

Så imorgon ska jag till delegering på förmiddagen, för att sedan jobba 16-22.
Jag glæder mig verkligen vilt till det, samtidigt som jag är en liten aning nervös, att hitta, och allt med dessa nyckelgömmor och olika nycklar till medicinskåp, två inloggningar, en för medicin och en för besök mm

I Laholm använde vi bara telefonen till allt, och det var otroligt smidigt. Inga nycklar och man loggades in på besöket i samma stund du låste upp dörren med telefonen.
Nu är det tillbaka till old school igen..

Jag dricker morgonkaffe, ute är det 3,5 plus och ingen sol idag.

Självklart blir det gym också idag. Jag är nu nere på min idealvikt igen, 59 kg till mina 167 cm. Men den där fula putmagen, undergångsåldersmagen, den är där givetvis fortfarande, och det är den som ska jobbas bort, samtidigt som jag vill bygga lite muskler.

Det var så vackert på promenaderna igår..

Jag tog den stora ovtjarkan med mig upp till sovrummet när klockan var strax före tolv och jag bestämde mig för att gå i säng.

Öppnade fönstret ut mot skogen, stjärnorna gnistrade i mörkret, och månen steg återigen upp mellan träden.

Vi föll i sömn, ett sammelsurium av drömmar, om hundar, skepp, och om livet

Jag öppnade ögonen och såg ut i mörkret, mobilens display visade 0315, allt var stilla. Så hördes de plötsligt en klar och tydlig ton i natten, som den ljuvaste musik, kattugglan ropade den kallade ut i natten, och jag föll återigen i en mjuk och behaglig sömn, som var den hypnotiserat mig.

Så var jag vaken igen, denna gång klockan sex. Morgonljuset silade in genom glipan i gardinerna, och en ny dag hade tagit sin början.

Jag drack mitt morgonkaffe, och körde sen till gymmet. Bara fyra andra tränande på denna tid. Det passade mig perfekt


Den tråkiga kursen igår, blev istället rolig då jag upptäckte att det var flera kollegor till mig som också skulle gå den. Vi skrattade och hade trevligt, och timmarna bara försvann.

Sen en kväll till med bredvidgång. Men denna gång gjorde jag allt och kollegan gick i princip bara med. Det var kul och tiden gick fort.
Nu ska jag väl snart få min delegering så jag kan jobba själv hoppas jag

Vädret är grått men plusgrader, och våra små odlingar av chili och basilikum har börjat spira.

Den snarkande björnen väckte mig åtskilliga gånger inatt. Varför har hon börjat snarka så våldsamt igen? Det har ju varit bra en lång period.

Dagen är ljus och kall. Jag vaknar till på riktigt redan klockan fem då jag kommer i tanke om färgen mannen köpte åt mig, och som jag nu troligtvis glömt att ta in

Helvetes jävla skit! Varför ska jag vara så slarvig och glömsk?
Jag går ut i den kyliga morgonen, hämtar in färgen samtidigt som jag ber en bön att den ska ha klarat sig.

Somnar om men blir väckt av snarkandet igen.
0645 ringer larmet. Det är tid till kaffe och sen gymmet..

Köpte med det godaste knäckebröd från Danmark. Och så vin, supergott och kostar 50 dkk per flaska, vilket vill säga 75 sek..Och man kan köpa det på vilken matbutik som helst. Inte som i förmyndarSverige, bananrepubliken där staten idiotförklarar oss medborgare.

Snön är nu väck, och det ser inte längre ut som på den här bilden, för bara bågra dagar sedan..

Det är mörkt, ute är det -3 grader. Jag ligger i min säng, och lyssnar till kattugglans ödsliga rop i natten, alltmedan månen långsamt stiger upp på natthimlen, som ett lysande orange klot mellan träden.

Mitt fönster är stängt, men jag kan höra dess rop tydligt, som ett varsel i natten.

Jag körde hem från Danmark ikväll. Kom hem till ett hus med 25 grader inne, och nästan inga spår av snö i skogen.

Jag vaknar långsamt, slår upp mina ögon mot ljuset som silar in i det lilla sovrummet. Tätt intill ligger min älskade. Jag betraktar honom där han sover fridfullt vid min sida, så öppnar han ögonen och ser på mig, med de vackraste bruna ögon, fyllda med kärlek

Vi dricker kaffe med Zavannah emellan oss i soffan. Möter långsamt en ny dag.

Igår blev golvet i köket färdigt. Det blev riktigt fint och alla är nöjda.