Jag vaknar långsamt av att solen lyser in i rummet
Luften är kylig, från ett fönster på glänt, och det är något som är annorlunda. Någonting har förändrats, och jag kan märka det i min kropp.

[Bild]

Hostan är borta. Bara sådär, och det rosslar inte längre i mina luftrör när jag andas.

På golvet ligger Zamarah och sover sin fridfulla sömn. När hon märker att jag är vaken, rullar hon över på rygg, och svansen viftar långsamt.

[Bild]

Det är en fantastisk dag jag har vaknat till. Jag stänger fönstret, går ner för trappan, släpper ut Zavannah, och sätter igång kaffebryggaren.

Känner riktigt efter hur jag har det i min kropp, och ja, den har det faktiskt bättre.
Det är fortfarande en bit kvar, men ytterligare ett litet steg i rätt riktning

[Bild]

Så blev det morgon igen, och jag sitter här med mina dyra droppar i en kaffekopp, ser ut över allt det fantastiskt vackra, som är vårt, mitt och kärlekens.

Jag kan svära över många dåliga saker i det här landet, rasa över kaffepriser och andra skitsaker, för att jag är så nedbruten just nu av det här viruset som för tredje gången på kort tid har smædrat min kropp, rejält. Och för att det fortfarande sitter djupt nere i lungorna på mig.

Ja, det gör mig verkligen på dåligt humör.
Men samtidigt är jag ändå lycklig, lyckligare än jag någonsin varit i mitt liv, jag har det fantastiskt, kärleken är stark, trygg och stabil mellan mig och min Dansk. Hundarna har det bra, det är vår, vi har ett underbart hus, jag har ett nytt bra jobb, min ekonomi har aldrig varit så stabil heller, så jag ska ta mig samman, använda det dåliga humörets dåliga energi till något kreativt, i väntan på att jag blir helt frisk igen.

Nu ska jag hämta en till kopp av de dyra livselixiret.
God dag på er alla där ute!

Hundpromenader, serier liggandes på soffan, och så projekt målning som jag drog igång, i vårt sovrum.

Vitt, enligt kärlekens önskemål. Så då blev golvlisterna ljust gråa, som en kompromiss för mig, som inte är särskilt begeistrad för vitt.

Under mattan och spånskivor, fanns verkligen ett gammalt trägolv. Men vad är de målat med? En gråblåaktig märklig färg som känns som betong /sandaktig, när jag provade att slipa lite på den.

Jag älskar gamla golv, originalgolv i gamla hus, så är de möjligt ska jag försöka få det i sånt skick att vi kan ha det och inte lägga laminatgolv.

Kvällen var vacker. Jag hoppas det inte blir så kallt inatt, för nu tror jag smertegrænsen för mina bönor er ved at være der..
Och där kom den danska ordlisten ind, och jag orkar inte ändra på det. Tror ni förstår ändå.

Min dag börjar med att jag vaknar till det här.
Hennes stora ljuvliga uppenbarelse, som ligger där och sover så fridfullt.

När hon märker att jag är vaken, sätter hon sig upp och nosar försiktigt igenom mitt ansikte, dröjer lite vid munnen, ser ut till att läsa av hur jag mår, precis som hon gjorde också igår. Hundar känner, och vet.

Jag kan märka det direkt när jag vaknar, känslan i kroppen är annorlunda mot igår, och jag är på väg att bli bättre. Kroppen har fått övertaget om viruset igen..

Jag dricker mitt kaffe, som från och med idag kostar 100kr per paket. Detta vansinne vill jag inte vara med till längre, och jag överväger om jag ska sluta med kaffet, även om det har varit mitt livselixir i så många år.
Men hundra jävla kronor per paket? Det kommer jag aldrig betala.. inte heller 85 kr för något äckligt Gevalia eller Löfbergs lilapiss..

Jag är så innerligt trött på det här landet, med dåliga löner, dåliga villkor, karensdagar och låg sjuklön, världens dyraste matpriser, Systembolagets monopol, så man inte kan köpa en flaska vin på Ica, skenande elpriser och höga skatter, tandläkaravgifter som gör att vanliga människor inte har råd och får dålig munhälsa listan kan göras lång..

Jag går en tur i skogen, idag går det lite bättre. Men jag känner mig som vore jag överkörd av någonting, och hostan sitter fast djupt nere i bröstet.

Jag ringer jobbet och säger att jag jobbar på onsdag. Imorgon är jag ledig, och nu har jag inte råd att vara hemma fler dagar..

Fördelen med ovcharkan är att hon pausar ofta på promenaden. Så jag får vila.
Funderar på att ta med en thermos med kaffe(nej visst fan ja, det hade jag inte råd med längre, det är dyrare än alkohol) och en kaka. Ha en riktig hyggestund i skoven, Zamarah og mig..

Jag tvingade mig ut på en 30 minuters runda också med Zavannah.
Men denna gången virade jag en halsduk för ansiktet, så det inte skulle göra lika ont att andas, och det hjälpte faktiskt.

Efter det var jag helt slut och har tillbringat resten av dagen på soffan framför tvn.

Kärleken handlade åt mig innan han körde, och sen ringde han och kollade läget när han kommit till Danmark.

Nu har jag lagt mig i sängen, och jag har också varit ute i växthuset och lagt lite extra övertäckning på de som lever där ännu, och hoppas de ska klara sig om de blir kallt inatt igen..

Godnatt o sweet Dreams med hopp om en ny frisk dag imorgon

Jag tog ytterligare alvedon och ipren, klädde sen på mig rejält och tog ut Zamarah i skogen.

Det gick inte många meter innan mina luftrör brände som eld för vart andetag, och det gjorde plågsamt ont att andas.

Emellanåt prövade jag att andas in i min ena jackärm, det förtog en del av smärtan, men gjorde mig istället yr efter ett tag, av bristen på syre.

Jag tvingade mig själv framåt, tänkte bara, ett steg i taget, en fot framför den andra, och efter 35 minuter var vi äntligen hemma igen.

Ringde en jourmottagning, rådfrågade lite, och de upplyste mig att just precis så som jag har det nu, är det extremt många som har, så min bekymring över att jag faktiskt aldrig har haft det så dåligt att jag knappt kan gå långsamt med hunden, det var tydligen helt normalt för detta nya virus

Okej, så vila lite, äta lite, proppa i mig fler piller, och lite senare går jag i skogen med Zavannah.
Nu ska viruset fanemig dö

Så är jag riktigt sjuk igen
I fredags natt hostade jag nästan upp lungorna, och så kom febern.
Det vill säga tredje gången på bara 3 månader som jag är så här riktigt sjuk.. Och ännu en månad med en sjuklön samt karensdag som gör att jag bara kommer knappt kunna existera. Fy fan vad bittert..

Stackars kärleken. Vilken tråkig helg för honom. Jag har isolerat mig på ett av gästrummen, och han har jobbat i trädgården och varit ensam på nedervåningen, fast inte helt, Zavannah har gjort han sällskap.

Själv har jag gjort allt för att han inte ska få denna skit som jag nu är sjuk i..

Givetvis blev det också svinkallt inatt, -4 jävla grader, så nu är väl säkert en del även i växthuset dött..

Och min träning jag kommit igång med så fint på gymmet, satans piss, nu kvävs jag nästan av att bara gå upp för trappan i huset.

Ja idag är jag en riktig jävla bitterfit.....Men det tycker jag mig också ha rätt till att vara, för så här mycket sjuk, det är inte rättvist... och jag är på sjukt dåligt humör..

Inatt har jag nästan hostat upp lungorna, nu när jag var helt övertygad om att det hade vänt, att nu skulle jag snart kunna träna igen.
Det började redan på jobbet om kvällen, jag lät helt plötsligt som en dunderförkyld astmatiker, och så kom rethostan. Tårarna rann och jag hostade tills jag nästan kräktes.

Och igår kom kärleken. Det sista jag vill är att ge honom ännu en härlig förkylning..

Så jag har sovit i ett annat rum med Zamarah.

Köpte nya sängkläder igår, tvättade dem och lät dem hänga ute och torka.
Helt hundhårsfria. ;)

Har fått satt fram lite av mina solcellslampor. Det blir så vackert om kvällarna när de lyser

Jag har gått många och långa promenader med hundarna, och det har gått så fantastiskt bra med Zamarah nu. Hon har gått så fint i kopplet med mig, inga tokryck eller annat, och jag har varit god till att läsa henne, förekomma och korrigera, och hon har varit lyhörd gentemot mig

Zavannah har fått en ny kong, och än har hon inte lyckats bita sönder den .

Zamarah uppskattar bepanthen lika mycket som jag gör, bara lite mer våldsam när hon använder den. ;)

Vi var till veterinären i förrgår, hon skulle vaccineres, och den stora hunden fullkomligt dundrade in på mottagningen, ville älskvart säga hej till allt och alla, och veterinären sa att det var den mest sociala ovcharka hon någonsin mött.