Så blev de så glada, så glada, att jag var tillbaka igen.
Anhöriga och patienter välkomnade mig varmt, med kramar och stora leenden, där de berättade hur efterlangtad jag var..

Och så blev jag tvungen att göra dem besvikna meddetsamma, när jag berättade att jag slutar om 14 dagar.
Det kändes i hjärtat.

Men när jag körde hem i mörker och kyla, på isiga slingrande vägar, kände jag ändå att jag tagit det riktiga beslutet.

Jag saknar min älskade, lite extra just idag, en längtan att få vara nära..
Så pratade vi i telefonen, och han hade precis samma känsla idag.. Två själar, en (tanke), känsla..

-8 grader ute nu igen. Jag är lite trött, Zamarah också.
Och på övervåningen väntar Zavannah på mig..

Så nu säger jag Godnatt

Godmorgen igen.
Minus 11 grader, och jag är vaken tidigt, sitter med kaffet och blickar ut genom fönstret på det kyliga landskapet.

Zamarah har precis gått ut, och Zavannah gör mig sällskap.

Idag ska jag jobba. Det är ganska precis en månad sedan sist.
Motiverad? Nej
Har varit så sjuk i en vecka nu, och precis börjat återhamta mig från det, och så har jag bara 2 veckor kvar nu..

Det är vackra dagar, men kalla. Tur jag både har oljeeldning nu när veden är typ slut, samt en luftvärmepump.
Oljan är inget jag skulle komma på att köpa själv, dyrt och dåligt, men den är kvar sedan förra ägaren.

Jag är så nöjd med mitt kök nu efter att jag har målat det vitt.

Nu är jag igång med att måla hallen och upp vid trappan. Den fula tapeten från 80-talet kräver inte mindre än 3 lager färg för att täckas..

Den gamla spegeln med 70talsbelysning behåller jag. Den är riktigt fin..

Ljuset är magiskt och vackert, med ett stråk av vår, trots kylan.
Jag hör fåglarna kvittra genom fönstret, och jag är på en plats i livet där jag har fallit till ro, är lycklig.