Vi gick en kvällsrunda, i mörkret och kylan, upplyst av månen och stjärnorna, trampade vi i våra gamla spår.
Men denna gång hade jag tagit skidstrumporna på, och dragit dem ända upp till knäna..

Även denna runda föregick balanserat och behagligt. Jag börjar nästan tro att det kan bli till en vana, att inte bli omkulldragen och släpad..

Nu sover den vackra, på golvet nedanför min säng. Hennes fridfulla andetag i mörkret
Ute är det -4 grader

Lite rödvin, lite gym, enklare städning av huset, samt renovering av ena sovrummet på övervåningen, har varit på min agenda idag
Jag och akrylfogen börjar komma lite bättre överens, jag ska inte säga att vi är vänner, men nästan.

Och imorgon väntar Danmark.
Så Godnatt

Snö är jävulens påfund. Finns det en jävul så är det Snöjävulen.
Han skapar olyckor och kaos, människor fryser, dör och blir bara allmänt nedstämda när våren uteblir och snön plötsligt gör comeback.

Jag tar fram mina vinterkängor, snörar dem så högt det bara är möjligt, och drar ner träningsbyxorna över dem.
Den fuktiga och råa luften slår emot mig när jag öppnar dörren, och lukten av snö

Jag hämtar Zamarah i hundgården, kopplar henne och vi beger oss in i skogen, på våra vanliga stigar.

Meddetsamma kommer det snö in i mina skor, upp runt vristerna, vätan och fukten gör det kallt och obehagligt, och jag blir genast surmulen där jag går. Förbannar vinter och snö, som så många otaliga gånger i mitt liv. Jag är en obotlig vinterhatare, definitivt född på fel sida av halvklotet.
Men Zamarah är glad, hon älskar vinter och kyla, och jag prövar att försöka glädjas med henne, och märkligt nog, i takt med att snön i mina skor smälter, så gör jag också det, inför hennes lycka.

I en glänta i skogen står några översnöade tranor och ropar efter våren. Deras höga rop, ekar mellan snöklädda grenar som hänger tungt ned mot marken.
Några gäss flyger i formationer, högt över våra huvuden och skogen. Zamarah följer dem intresserat med blicken.

I Danmark väntar kärleken, och jag väntar på bättre tider, och bättre väglag. Meningen var att jag skulle ha kört idag, men den psykiska anspänningen jag alltid upplever när jag ska köra i besvärligt väglag, gör att jag hellre tar det säkra före det osäkra, och jag kör tidigt imorgon istället.

Zamarah väckte mig första gången idag, redan klockan sex. Jag drog upp täcket över huvudet, fräste åt henne att vi minsann gick i säng så sent som klockan tolv inatt, och att hon gott kunde sova lite till.
Hon hörsammade tydligen detta, för nästa gång hon kom tillbaka var klockan 0720, och jag resignerade inför hennes innerliga önskan att få komma ut i snön

Konstaterade att det endast var 16 grader i köket. Också garanterat snöns fel, och medan kaffet rann klart i bryggaren, gick jag ned i källaren och tände för oljeeldning i pannan igen.
Förbannade värdelösa luftvärmepumpar som avisar hela tiden så fort temperaturen är omkring nollan eller minusgrader.

Mannen säger att vi bara ska ha en värmepump till i huset, det är möjligt att han har rätt, och under tiden hoppas jag att resterande olja räcker till att ta mig igenom resten av vinterjävulens bakslag

Jobbet går fint, jag har nu träffat och gått med många trevliga kollegor. Det är väl egentligen bara en person som känns lite knepig och en aning avig mot mig. Ignorerar mig gärna och mina försök att få lite kontakt då vi ska jobba ihop ibland framöver. Men vad jag har förstått på andra kollegor, så är denna människa väldigt speciell i sin attityd, och beter sig inte alltid korrekt mot andra, så att säga, så är det egentligen hon som äger problemet. Men tråkigt ändå.

Våra patienter går det finfint med, de är redan glada för mig