Hundpromenader, serier liggandes på soffan, och så projekt målning som jag drog igång, i vårt sovrum.

Vitt, enligt kärlekens önskemål. Så då blev golvlisterna ljust gråa, som en kompromiss för mig, som inte är särskilt begeistrad för vitt.

Under mattan och spånskivor, fanns verkligen ett gammalt trägolv. Men vad är de målat med? En gråblåaktig märklig färg som känns som betong /sandaktig, när jag provade att slipa lite på den.

Jag älskar gamla golv, originalgolv i gamla hus, så är de möjligt ska jag försöka få det i sånt skick att vi kan ha det och inte lägga laminatgolv.

Kvällen var vacker. Jag hoppas det inte blir så kallt inatt, för nu tror jag smertegrænsen för mina bönor er ved at være der..
Och där kom den danska ordlisten ind, och jag orkar inte ändra på det. Tror ni förstår ändå.

Min dag börjar med att jag vaknar till det här.
Hennes stora ljuvliga uppenbarelse, som ligger där och sover så fridfullt.

När hon märker att jag är vaken, sätter hon sig upp och nosar försiktigt igenom mitt ansikte, dröjer lite vid munnen, ser ut till att läsa av hur jag mår, precis som hon gjorde också igår. Hundar känner, och vet.

Jag kan märka det direkt när jag vaknar, känslan i kroppen är annorlunda mot igår, och jag är på väg att bli bättre. Kroppen har fått övertaget om viruset igen..

Jag dricker mitt kaffe, som från och med idag kostar 100kr per paket. Detta vansinne vill jag inte vara med till längre, och jag överväger om jag ska sluta med kaffet, även om det har varit mitt livselixir i så många år.
Men hundra jävla kronor per paket? Det kommer jag aldrig betala.. inte heller 85 kr för något äckligt Gevalia eller Löfbergs lilapiss..

Jag är så innerligt trött på det här landet, med dåliga löner, dåliga villkor, karensdagar och låg sjuklön, världens dyraste matpriser, Systembolagets monopol, så man inte kan köpa en flaska vin på Ica, skenande elpriser och höga skatter, tandläkaravgifter som gör att vanliga människor inte har råd och får dålig munhälsa listan kan göras lång..

Jag går en tur i skogen, idag går det lite bättre. Men jag känner mig som vore jag överkörd av någonting, och hostan sitter fast djupt nere i bröstet.

Jag ringer jobbet och säger att jag jobbar på onsdag. Imorgon är jag ledig, och nu har jag inte råd att vara hemma fler dagar..

Fördelen med ovcharkan är att hon pausar ofta på promenaden. Så jag får vila.
Funderar på att ta med en thermos med kaffe(nej visst fan ja, det hade jag inte råd med längre, det är dyrare än alkohol) och en kaka. Ha en riktig hyggestund i skoven, Zamarah og mig..