Så blev det morgon igen, och jag sitter här med mina dyra droppar i en kaffekopp, ser ut över allt det fantastiskt vackra, som är vårt, mitt och kärlekens.

Jag kan svära över många dåliga saker i det här landet, rasa över kaffepriser och andra skitsaker, för att jag är så nedbruten just nu av det här viruset som för tredje gången på kort tid har smædrat min kropp, rejält. Och för att det fortfarande sitter djupt nere i lungorna på mig.

Ja, det gör mig verkligen på dåligt humör.
Men samtidigt är jag ändå lycklig, lyckligare än jag någonsin varit i mitt liv, jag har det fantastiskt, kärleken är stark, trygg och stabil mellan mig och min Dansk. Hundarna har det bra, det är vår, vi har ett underbart hus, jag har ett nytt bra jobb, min ekonomi har aldrig varit så stabil heller, så jag ska ta mig samman, använda det dåliga humörets dåliga energi till något kreativt, i väntan på att jag blir helt frisk igen.

Nu ska jag hämta en till kopp av de dyra livselixiret.
God dag på er alla där ute!