Jag vaknar långsamt till fågelkvitter och 6 ynkliga grader utanför. Luften i rummet är isande kall, och i bakgrunden hör jag ljudet från motorvägen, dock inte så starkt idag.

Jag viker undan täcket, sätter fötterna på det iskalla golvet. Zamarah sover gott, sin skönhetssömn i ovtjarkornas förlovade land.

Zavannah har redan gått upp, hon sitter i soffan, njuter av värmen från värmenpumpen.

Jag dricker mitt morgonkaffe med henne. Betraktar alla plantorna i fönstren, och längtar till jag kan plantera ut dem

Jobbet flyter på. Nu är jag inne i det helt, som om jag aldrig gjort annat än jobbat just där. Jag är glad och trivs, men påskhelgen var tuff, mycket kaos och jobbigt. Då kan jag märka min egen begrænsning, att jag som person efter allt jag varit med om genom livet, har gjort att jag är som ett batteri som aldrig kan laddas upp och fungera till mer än 75%. Och det laddar snabbt ur, och så tar de lång tid qtt ladda upp igen.
Det är lite hårt ibland tycker jag, och även fast jag är med bra människor på jobbet, så tar det min energi att ska förhålla mig hela tiden till så många människor.

Nu lyckades jag på något märkligt sätt ändå, ladda om igen på bara en dags ledigt efter påsken. Och snart kommer 3-ledigt.

I helgen kommer kärleken, jag längtar enormt efter att få hålla om honom, denna underbara fantastiska människa, som är min.
Och så kommer äldsta sonen också. Åh så jag gläder mig till att få hålla om också honom

Och hoppas min nya telefon kommer i veckan för denna har gett upp och fungerar bara till o från..
Nu hade jag tur