Så är jag i Danmark sedan en halvtimme, sådan cirka.

Kärlekens gurkplantor är helt amazing, och körturen hit gick fint. Ganske udmærket..som dansken säger.

Vi sitter i solen och dricker vin.
Allt är fint..

Nu börjar flygskräcken på allvar att sätta in.
Jag blir sur och på dåligt humör för jag ångrar mig så bittert varje gång när jag ska ombord på ett flyg, och undrar hur i hela helv kunde jag tacka ja till detta?

Kunde lika gärna ha blivit skickad på slakt med en gristransport, ungefär så känns det. Oddsen att överleva måste vara nogenlunde detsamma..

Jag provar kläder, och försöker tänka på annat, men det går inte riktigt.

Jag ska aldrig mer tacka ja till att flyga någonsom helst stans i världen igen, bara jag tar mig igenom detta. Tänker jag varje gång. Och ändå står vi här igen.

Dessutom får jag alltid problem med bihålor och öronen som en liten extra bonus utöver rädslan...
Det är alltså bara himla fint och trevligt med tåg, eller båt. Varför kan vi inte åka tåg istället?

Jag ska ha den röda klänningen, det blir min avskedsklänning, om allt går galt.

Jag har fått utskrivet 15 mg oxascand, men jag vågar inte ta dem. Tänk om jag blir helt snurrig av dem?
Håller mig nog till alkohol, det känner jag till effekten av i vart fall.

Och jag, läs vad jag skriver med humor och ironi, även om det också är en sanning.

Tidig morgon, efter en natt med alltför lite sömn.
Vi gick nog i säng vid 2 tiden tror jag, och nu är jag redan uppe, även om kroppen säger att den gott kunde tänka sig några timmar till.

Men idag är det mycket som ska hinnas med innan jag kör till Danmark, så jag får sätta tröttheten till sidan, och gå igång.

Vi börjar med ett pass på gymmet direkt efter morgonkaffet.

Zamarah ser klentroget på mig, undrar om jag inte är riktigt klok, så lägger hon huvudet på tassarna och sover vidare.