Igår var det sol och bad i poolen, tillsammans med de andra, och sen köpte mannen varsitt armband till oss, som gav fria drinks, och sen blev det vilt kul resten av dagen och kvällen

Alltför många mojitos, men gud så många skratt, och tokerier, länge sen jag haft så kul och skrattat så mycket.

Sov sen dessvärre dåligt om natten, som jag alltid gör av för mycket alkohol. Men ingen katastrof.

Vi började morgonen som vanligt ändå med träning på hotellets gym, sen gemensam frukost.

Men sen kunde jag märka, att efter tre dagar med socialt, tillsammans med ett helt gäng människor, så började mitt sociala kapital att ta slut,jeg er ved at løbe tør for social skills, och behovet att dra mig undan, blev uttalat.

Så jag och mannen satt på hotellets bar, såg ut över havet och poolen, drack ett litet glas vin, och jag kände mig trött, och ville bara dra mig tillbaka till hotellrummet, när hela ganget dundrade in, och jag kände bara, nej det här klarar jag inte längre. Det var som om all energi försvunnit från mig, och jag satte kvar lite vid sidsn av, i soffan, när de alla klämde ihop sig vid ett bord

Mannen klappede på stolen bredvid sig, men jag avbojde, sa att jag är trött och sitter fint här som en del av sällskapet, men ändå lite för mig själv.

Så kommer det en full och urjobbig msn, slår sig ned bredvid mig i soffan, och jag visar tydligt att jag inte vill ha kontakt, och han backar, ett tag, men blir sen påstridig igen , och till sist reser jag mig bara upp och går, säger att jag är trött och går till rummet.

Jag vet inte om någon kan förstå, men när jag blir så dranerad på energi, att det inte finna något alls mer att ge, så måste jag bara bort, i panik, för att ladda upp mig själv igen.

Nu tycker kanske de andra att jag är konstig, men jag kan inte hjälpa det...

Överrasskade mig själv med att sova som en sten hela natten, utan att en endaste gång vakna och banka på mannen för snarkningar ;)

Vaknade fullständigt utvilad vid åttatiden, drack en kopp kaffe på rummet, gick sen ner till gymmet tillsammans med några andra i sällskapet.

Dusch, väcka mannen, och sen frukost vid 10. Älskar hotellfrukost, massa frukt och gott pålægg, Bröd, juicer, ägg mm.

Bilder från igår.
Vi gick runt lite i byn, tog ett glas vin och en GT, såg på nattelivet och alla människor i den ljumma kvällen

Men vi var alla trötta efter resan om natten och sömnbrist, så vi lade oss vid 23 och såg film tills vi somnade, jag och mannen.

Nu slappar vi på rummet en stund, så ser vi sen vad vi hittar på.

Zamarah är tydligen butikshund idag, och på jobb.
Fantastisk!

Från Zavannah har jag inre fått någon uppdatering ännu.

Helt fantastiskt härligt hotell. Precis vid havet.

Jag överlevde flygresan, så nu är jag glad igen.

3 timmar och 35 minuter tog flyget. Sen en timme med bussen, och nu är vi här.

Vi dricker lite vin och hygger oss. Vi bor allihopa bredvid varandras på hotellet. Alltså rummen vid sidan av varandra.

Så är vi incheckade och klara i Lufthavnen.

Jag är tröttare än någonsin efter bara några timmars sömn inatt.

Men det blir fint tänker jag, då vi landat och flygresan är över.

Så är jag i Danmark sedan en halvtimme, sådan cirka.

Kärlekens gurkplantor är helt amazing, och körturen hit gick fint. Ganske udmærket..som dansken säger.

Vi sitter i solen och dricker vin.
Allt är fint..

Nu börjar flygskräcken på allvar att sätta in.
Jag blir sur och på dåligt humör för jag ångrar mig så bittert varje gång när jag ska ombord på ett flyg, och undrar hur i hela helv kunde jag tacka ja till detta?

Kunde lika gärna ha blivit skickad på slakt med en gristransport, ungefär så känns det. Oddsen att överleva måste vara nogenlunde detsamma..

Jag provar kläder, och försöker tänka på annat, men det går inte riktigt.

Jag ska aldrig mer tacka ja till att flyga någonsom helst stans i världen igen, bara jag tar mig igenom detta. Tänker jag varje gång. Och ändå står vi här igen.

Dessutom får jag alltid problem med bihålor och öronen som en liten extra bonus utöver rädslan...
Det är alltså bara himla fint och trevligt med tåg, eller båt. Varför kan vi inte åka tåg istället?

Jag ska ha den röda klänningen, det blir min avskedsklänning, om allt går galt.

Jag har fått utskrivet 15 mg oxascand, men jag vågar inte ta dem. Tänk om jag blir helt snurrig av dem?
Håller mig nog till alkohol, det känner jag till effekten av i vart fall.

Och jag, läs vad jag skriver med humor och ironi, även om det också är en sanning.

Tidig morgon, efter en natt med alltför lite sömn.
Vi gick nog i säng vid 2 tiden tror jag, och nu är jag redan uppe, även om kroppen säger att den gott kunde tänka sig några timmar till.

Men idag är det mycket som ska hinnas med innan jag kör till Danmark, så jag får sätta tröttheten till sidan, och gå igång.

Vi börjar med ett pass på gymmet direkt efter morgonkaffet.

Zamarah ser klentroget på mig, undrar om jag inte är riktigt klok, så lägger hon huvudet på tassarna och sover vidare.