Idag har jag..
Som vanligt gått till sjön med Zavannah på vår promenad, och hon har simmat och dykt, varit helt vild av glädje i vattnet.

Sen gick jag i skogen med jägaren, Zoe och Zamarah. Och Zamarah var lös, och så lycklig där hon sprang och busade med Zoe. Det värmde mitt hjärta så mycket.

Här väntar hon i bilen på sin vän.

Jag fick rökt viltkött av jägaren, och fan det smakade så fantastiskt att jag inte kunde sluta äta av det ;)
Det blev min middag.. Men det är kvar också till imorgon.

Så har jag också plockat in ruccola och spenat. Det är så mycket nu.

De där tallerkensmækker, eller buskkrasse, har äntligen efter två månaders försök, börjat komma. Så kul.

Jag har ett milt obehag i halsen, fan också, ska det aldrig ta slut?
Vågar inte träna nu..

Jag gjorde ett seriöst försök på att sätta i tejp extensions själv.
Det gick inte så bra, och imorgon måste jag ringa en frisør och få en tid fortast möjligt.

Någonting väckte mig vid tretiden inatt.
Jag låg vaken och lyssnade till tystnaden, sedan kom det ett ödsligt rop, följt av flera. Kattugglan var vaken och kallade i natten.

Natten till igår var det frostnatt igen, och de flesta av mina tomater blev slået ihjel. ;(
Några av dem kan kanske återhämta sig, vi får se, men de ser inte ut att ha det särskilt bra.

Persikoträdet däremot, ser ut att ha det fint, och det är redan 5 små frukter på det.
Men så täckte vi över det också, som extra säkerhet..

Äppelträden blommar så vackert, och idag skiner solen.

Jag sitter på trappan med kaffekoppen i min hand, solen i ansiktet och hörselkåporna på huvudet, för nu har vinden vänt till östlig, och motorvägen hörs irriterande mycket.

Potatisblasten fick också lite stryk sv frosten, men bara några enkla blad, så den ser ut att ha det fint ändå.

Gurkplantorna blev nu definitivt och slutgiltigt slået ihjel(ja jag gillar det danska ordet för dödade), det låter så brutalt och vackert på samma gång. Där ser inte ut att finnas mycket hopp i alla fall.

Men ruccola, spenat och gulerødder växer på fint.

Idag är jag ledig. Kände mig lite konstig i halsen då jag vaknade, så ingen träning idag. Har ändå tusen saker att fixa hemma.

Idag vinkade jag av sonen. Det blev oerhört tomt just nu.
Regnet faller mot rutorna, likt tårar.

Zamarah var in och vände, fick lite kärlek, och nu är hon ute i regnet igen.

Bilder från Igår kväll. Jag, sonen och Zavannah vid sjön.

Varmt och magiskt vackert, och helt stilla.

Igår kunde jag märka att jag var väldigt trött, och hade stort behov för tystnad och återhamtning.
Samtidigt var det något jippo här i närheten med motorcykler, veteranbiler, maskiner och allt möjligt. Det var kort sagt ett jävla liv här på vägen utanför mitt hus hela dagen, och jag fick det jobbigt med mig själv.

Jag försökte göra det bästa av det ändå och gick igång med att skrapa huset klart så jag kan måla det snart
Men varje gång en motorcykel dånade förbi, gasade så det small högt, så var det som om något skar i min hjärna, och jag blev helt utmattad psykiskt.

Beklagade mig till min bästa vän och till kärleken, men det är svårt att förstå hur jag har det om man inte själv varit med om både skallskada och bränt ut sig själv alltför många gånger, så att en konstant / permanent hjärntrötthet uppstått.
Så efter att jag beklagat mig kände jag mig bara ännu eländigare, nu tyckte de båda två att jag är jobbig, gnällig och överdriver allt.

Som om inte det räckte, så blev promenaden med Zamarah bara en katastrof och jag vände och gick hem igen.
Jag kan märka en frustration hos henne den sista tiden, hon drar mycket igen i kopplet, och ska jaga allt bara hon känner lukten av det, och när hon inte kommer loss har hon börjat vända sig om, bita i kopplet, och igår riktade hon det mot mig också, inte bita, än, för det är hon för snäll för i nuläget, men hon hoppade på mig och visade tydligt sin frustration, och jag blev stressad, för börjar hon bita, då kan jag inte hantera henne..

Nu sover hon på golvet, inne igen. Det regnar och hon ville komma in. Så jag ger henne all min kärlek och tid så länge, så får jag tänka igenom det där med promenaderna.

Fem år gammal bild på mina barn. Tiden går.

Strax kommer kärleken, och jag ska jobba kväll.

Zamarah väcker mig redsn vid sju, på min lediga dag.
En stor tass på min axel, och sedan ett enormt ovcharkahuvud som kommer tätt på mitt ansikte, bedjande bruna ögon, fulla av kärlek och en aning bus i blicken. I munnen har hon en plastbit från en planteringskruka som hon bet sönder igår
Mitt hjärta smälter över denna jättebebis

Luften i rummet är kall idag, men det ser ut att bli en vacker dag med sol.

Igår var en ännu en bra kväll på jobb, och jag är så glad att jag har börjat jobba här, att jag orkade byta ännu en gång.

Jag dricker mitt kaffe, och nu har Zavannah kommit för att hålla mig sällskap.

Gymmet blir det efter kaffet, och sen ska jag och två av sönerna laga extra god mat idag och äta middag tillsammans.

Igår kom jag på en ny ide, att kasta kongen utan att den sjunker.
Zavannah älskade att simma efter sin nya leksak..