Åh igår kväll när jag kom hem från jobbet, trodde jag för ett ögonblick, att det här helvetesviruset, hade börjat ge vika, och jag kände mig en liten smula bättre...

Så vaknade jag inatt, efter bara några timmars sömn, höll på hosta upp lungorna i över en timme innan jag sen föll I sömn igen.

Blev väckt klockan 0730 av Zavannah, och nu har jag huvudvärk och känner mig inte det minsta lilla bättre.
Man kan ju fan tro att det är den där jävla covid igen för gång nummer 4 i såfall..

Ja ursäkta språket, men blir så grinig av detta. Det tar alla mina krafter och dränerar mig fullständigt..

De är överallt nu, de gula. Behöver inte ens leta efter dem.

Gick bara en lille tur med Zavannah, och de växte utefter vägen där vi gick.

Fast turen var inte så lille. Den var faktiskt ganska lång, men jag gick I slowmotion, så det tog tid.

Ännu en jobbig dag. Jag har sovit uselt pga hostan och den obehagliga känslan i halsen. Inte särskilt många timmar heller.
Sen väckte hundarna mig 0615 då svärdottern körde på jobb. Det brukar de inte, men just idag fick de flipp.

Har släpat mig ut I skogen med Zamarah. Ipren, Alvedon och på ren vilja. Solen lyser och det är ganska varmt, men jag mår skit.

Sitter ute på det lilla kalhygget och tycker synd om mig själv. Jag blir så låg, så låg, när jag är sjuk.

Men Zamarah är glad. Och efter henne är det Zavannahs tur. Ja de får varsin nu, för igår när jag kom hem från jobb orkade jag bara inte gå med dem.

Nu är det en dag kvar jag ska ta mig igenom.

Jag tog mig igenom dagen igår. Lyckades till och med att gå med hundarna vid 2230 igår efter jobbet.
Har sovit ganska okej inatt ändå med tanke på att jag är sjuk, och magen helt förstord av ipren..

Vaknar upp till sol och hosta. Min röst är nästan helt försvunnen idag. Suck.

Bara ta mig igenom den här dagen också, och imorgon. Sen ledig torsdag..

Efter allt som hände i Danmark så kan jag bara inte börja med frånvaro på mitt nya jobb efter mindre än 2 månader. Det ger mig panik. Det är ju bara juli, och sannolikheten att bli sjuk snart igen i höst är ju stor, och så genast ha flera tillfällen av frånvaro. Och ekonomin, den ger mig nattångest när jag ser hur mycket jag förlorar på sjukdagar.

Nej det är bara bita ihop..

Efter en pissnatt vaknar jag megaförkyld.. Har tagit Alvedon och ipren under natten, och nu hoppas jag på att zoegas ska hjälpa mig sparka liv i den gamla kroppen.

Jag ska försöka jobba. Känns ju bara så bittert att inte ens jobbat 2 månader innan min första sjukdag.. För att inte tala om pengarna jag mister också.
Får väl ta på mig ett munskydd och hålla avstånd..

Hundarna undrar vad jag gör uppe den här tiden. De rör inte en min, sover bara vidare trots att vi gick I säng 22 igår då jag hoppades på att sova bort viruset.

Så har vi tillbringat en helg tillsammans igen, och det är svårt, för att inte säga omöjligt, att inte älska honom, att hålla någon sorts distans. För jag Älskar honom, och vi har det bara så fint tillsammans nu..

Han kom fredag kväll, så när jag kom hem från jobbet, hade han gått med mina hundar i skogen, min kyl var fylld med mat, vin och öl.

Han ordnade en jordborr, som vi hämtade i Hyllinge, och sen hjälpte han mig att hägna in min baksida på huset.

Han slet som ett djur, och han bjöd på mat i Helsingborg också när vi var där.

Vi pratade om seglingen, och han sa, jag betalar för dig om du följer med, och jag tänker att jag kan ge det en chans, långsamt och försiktigt, om vi fortfarande har det bra tillsammans nästa vår/sommar.

Jag ska behålla mitt jobb, mitt liv, mina hundar. Men komma ner till honom lite då och då till att börja med, semester, tjänstledigt, i etapper, för att se hur det fungerar.
Så får jag både mitt liv jag har i Sverige, men även en del med honom.
Så ser vi vad som sker.

Så är inga dörrar stängda, men möjligheterna ligger framför mig. Och jag har tryggheten, den är viktigast för mig..

Så blev jag sjuk igår.. Började hosta, och på kvällen kom halsont, och jag somnade tidigt i soffan, med mitt huvud mot hans bröst.

När morgonen kom, hade jag ont I halsen ordentligt när jag vaknade, och kände mig yr. Det gör jag fortfarande.

Jag trotsade viruset och har röjt upp vid trappan, fraktat bort tegelstenar, betongskräp och ogräs. Det har tagit mig hela dagen, en sten i taget, och många pauser. Svetten har runnit på mig, trots ipren och alvedon.

Nu ska jag samla energi, sen nattrasta hundarna, tidigt I säng och hoppas jag klarar att jobba imorgon.

Godmorgen till en ledig dag.
Jag vaknar med en känsla i kroppen som om jag är sjuk, men vet inte om det bara är trötthet..

Zamarah har stökat inatt, hon gör det ibland, hon är ju trots allt inte särskilt gammal, bara 4,5 månad. Jag glömmer det ofta, för hon är så stor..

Min andra natt utan sovepiller.
Känns skönt!
Börjar vakna till liv lite nu efter snart två stora koppar zoegas.

Mulet såklart, också idag, och mygg som om det var i helvetet jag bodde, eller nordligaste norrland.

Varje kväll när jag tar in hundarna får jag jaga mygg och slå ihjäl minst 15-20 stycken. Har aldrig varit med om något liknande här förut.