Godmorgen vid nio idag, efter en natt med god sömn, men röriga drömmar jag inte riktigt kan minnas sen när jag vaknar, mer än känslan.

Men jag vaknar på soffan till den bästa av världar, omgiven av hundar.

Hur är det möjligt att min arm kan se så anorektisk ut på bild när den inte är det i verkligheten?

En morgonrunda med hundarna, samtal i telefonen med min bästa vän.
Nu är jag redo att ta en dusch och sen 1220 sitta I bilen igen, på väg mot brandutbildning och sen jobb.

Fick berøm idag på jobbet, av en anhörig, till en för mig, helt ny boende. Har bara varit där en gång tidigare, och inte fått introduktion.

Hon sa att de med en gång kände förtroende för mig, att jag var lugn och duktig, och att jag hade ett så mjukt sätt, och vårdade med känsla, som att lägga en hand på armen, säga godnatt och röra lätt vid personen. Lyssnar, sätter mig på huk så vi får ögonkontakt etc

Mannen hade fått förtroende för mig med en gång, och frågat vem som kom ikväll, och när det var jag blev han så glad

Det värmde.

Två andra boende uttryckte också sin glädje över mig ikväll, och jag kände mig verkligen uppskattad och lyft som människa och i min yrkesroll.

Gått en helt fantastisk promenad när jag kom hem. Månsken och magiskt ljus.
Kände mig lycklig och tilfreds.

Om jag nu bara fået Satmara att slappna av, så Zavannah kan sluta darra av rädsla för min vrede på charkan, så ska nog resten av natten bli toppen..

Så jobbar jag igen, 17 besök mellan 15-18. Det går fint, jag stressar aldrig, jag tänker att jag tar allt som de kommer, ändrar lite på ordningen på besöken så de passar bättre både till boende och mig , och så gör jag det jag ska, och blir jag sen så blir det övertid, och det är extra pengar till mig.

Enkelt va? ;)

Nu har jag det bra, nu är jag helt mig själv igen.
Skönt med jobb på det sättet, det ändrar fokus på tingen.

Jag har också varit lite besviken på min vän (?)jägaren. Han har ignorerat mig och mina mess, varken läst eller svarat, och det tycker jag är märkligt..
Och sån brukar han inte vara, och nej det har inte hänt något, vad jag vet, i hans liv.

Men nu släpper jag också det. Mowing forward.

Sov fram till halvnio.
Två glada hundar och två stora koppar med zoegas.

Solen lyser och det är 14 grader utanför, och jag tände upp kaminen, bara för att jag kan, och för att det är en sån mysig känsla att se på elden när jag dricker morgonkaffet.

Idag är det jobb, från 13-22..

En tur till återvinningen, handlat lite, en löparrunda på 6km, och nu ligger jag på soffan, Zavannah på min mage och Zamara på min arm.

Jag är allt annat än ensam, ändå känner jag mig det ibland.

Min längtan efter att ha någon som alltid finns där för mig, som väljer mig. Som älskar mig för den jag är, i alla lägen.

Någon som vill ta emot all den kärlek jag har att ge. Någon som ser min sårbarhet, men även min styrka, någon jag kan lita på och känna mig trygg med.
Men jag börjar tro att det aldrig kommer att ske, att det är så här det blir, hundarna och jag, resten av mitt liv.

Godnatt. Nu ska jag sova.

Godmorgen till något så ovanligt som en solig sommardag i juni.
17 grader och sol, det var inte igår precis.
Sovit till halv tio också.

Vi har sovit på soffan, två människor och två hundar. Eller njae, Zamarah mest på golvet faktiskt, flåsandes och drickandes vatten klockan två inatt, för det var extremt varmt inne.

Åh jag är ledig och livet är underbart.
Igår kom dansken och vi drack vin och hyggede os, hundarna var glada och se honom.

Han har installeret min kamin idag, satt upp skorsten och jobbat hårt.
Jo jag har tagit bort klistermærkena..;) på luckan nu..

Nu är det 23 nästan 24 grader inne ;)
Ha ha