Så lite negativt då..
Natten blev piss, då min stackars kärlek hostade och snarkade högt natten igenom.
Varje gång jag var nära att falla i sömn, så drog antingen hostan eller snarkningarna igång. När klockan var 0715 gav jag upp sömnen för den här natten.

Tyvärr har jag ingen annanstans att lägga mig, och jag bekymrar mig inför en sömnlos natt igen, för kärleken mår ännu sämre idag. Och givetvis bekymrer jag mig också om honom, försöker passa på honom så gott det går, men en förkylning är inte så mycket att göra åt, den går över av sig själv..

Jag har blivit fet(ja det var jag redan innan resan hit) och jag har inte haft den minsta lust att bada på en strand bland andra, men idag tvingade jag mig själv till det.

Jag fann en plats lite för mig själv bakom en klippa, och så simmade jag ut I det ljuvliga varma vattnet.

Jag simmade ut flera gånger och bara njöt av havet.
Den sista gången lyckades jag simma för nära en undervattensklippa och rev upp ett blödande sår på knät

Mannen sover, och jag har gått tillbaka till lägenheten, duschat av mig saltet i kallt vatten, ätit mango och banan, druckit vatten, och nu funderar jag på att gå ner till havet igen där vi bor.

Samma erfarenhet med Neah som med Noah. En helt annan hund när hon fick gå utan brorsan

Hon höll sig nära oss under hela promenaden. Inget älgmöte, men en fyrhjuling dök upp bland träden och den gröna mosssn. Inger som störde Neah. Hon kom snällt och jag kopplade henne vid själva mötet.

Regnandet avtog, och sedan på hemvägen lyste solen över oss.

Är på stationen och väntar med sonen. Hans tåg hem går snart.

Vi har haft underbara dagar ihop, som tyvärr tagit slut alldeles för fort.

Stella blir modigare och modigare. Ikväll har hon suttit med oss när vi sett på film, legat i våra knän och spunnit så hemtrevligt.

När vi slutade klappa henne, hoppade hon upp i fönstret, satt där, tittade ut och spann för sig själv. Sedan blev hon jättemodig och kom smygandes över min axel, hoppade ner ur soffan på golvet, och undersökte rummet mer ingående.

Iskallt och stjärnklart ute. Jag har precis sett till hönsen för natten, och släckt till jättesnäckorna, sett till att alla hundar har vatten för natten och att grindar är stängda.

Idag skulle min älskade vackra Grånos, min Becky ha fyllt tre år om hon inte blivit sjuk och fått gå över regnbågsbron alldeles för tidigt.
Vi ses i skogen, och i drömmarnas land. Alltid vid min sida, och vi möts igen, du vackraste själ.

Regnet föll i mängder över oss där vi gick, och stormbyarna böjde trädens kronor i djupa bugningar ovanför våra huvuden.

Min äldsta följeslagare, hon den uråldriga, kloka, visa, sände mig känslor av tveksamhet inför vädrets krafter.

Skogsälvan tvekar inte, hon älskar alla väder, hon är en del av regnet, vinden, dimman, solen, vattnet och skogen.

Min fjärde följeslagare var på besök hos mig inatt igen. Hennes grå nos i mörkret. Jag kan känna hur hon följer mig genom allt det gröna, hur hennes fotspår suddas ut i samma ögonblick som hon lyfter tassarna från marken. 

Tilliten, närheten. Kärleken till den lilla. Hon kan aldrig ersätta min osynlige följeslagare. Det ska hon inte heller, hon ska gå sin egen väg, knyta egna band. 

#australienshepherd #valpar #denosynliga