Jag har precis kommit in från skogen och mörkret, jag och hundarna i regnet, blåsten och den milda luften. Ljuset från ficklampan som reflekterades mot de mörka stammarna, vinden som rufsade om mitt hår, knastret av grusväg och sedan den mjuka mossan, regnet mot mitt ansikte, känslan av att vara närvarande, så levande, fullt ut.

Bilderna är från morgonens promenad. Jag har börjat gå två gånger om dagen med dem istället för en riktigt lång promenad, och det har gett en väldigt bra effekt, de är mer nöjda och har inte bitit sönder någonting på sistone.

Katterna mår fint de också.

Sam har äntligen fattat att man gör sina behov utomhus och inte överallt inne i huset, typ sängen, soffan, tvättmaskinen, badrumsmattan. Han är lite trög faktiskt, lite efter tror jag, Saga fattade för länge sedan.

Jag jobbar på och trivs riktigt bra, både som undersköterska och med jobben på egna företaget.

Jag har haft en välbehövlig paus från skrivandet, landat lite i verkligheten, ständigt närvarande i nuet.
Med min kärlek är det fortsatt bra, och till helgen kommer Liten Husse hit en vecka då han har distansundervisning i skolan var tredje vecka. Och sist men inte minst, min finaste älskade vän är det också bra med.