Mörkernavigering i skogen ikväll igen.
Känner att det är enklare med Mörkernavigering ute på havet än det här. I den gröna mossan, bland alla stammarna, ser allting likadant ut, och inga fyrar finns det att förhålla sig till. Ingen plotter och inget sjökort. Bara den smala revan i mörkret, som ficklampan lyser upp.

Längst ut i ingenstans, släckte vi ficklampan, jag föll på knä i den mjuka mossan, och vände mitt ansikte upp mot trädens mörka silhuetter mot natthimlen.
Kände friden inom mig, tillhörigheten med alltings storhet, energierna som strömmade igenom mig.

Tillbaka till mig själv igen. Fast ännu starkare, än mer medveten, och jag känner den inom mig, styrkan.