Idag har Noah gått i mina hasor, ängsligt, hela dagen. Han vet redan innan jag ens visste det själv, att jag ska iväg imorgon. Men Noah och Neah ska också med.

Han har pressat sig in bakom mig i fåtöljen, lagt sig i mitt knä, stirrat ut mig, parkerat sig tvärs över mina fötter, ja närmast matte vinner, och så kan jag inte åka utan honom, typ råka glömma att ta med han.

I övrigt har jag som ni kan se i den fina bakgrunden, tvättat och torkat ute. Städat hönshus, städat mitt hus, gått med hundar, vattnat odlingar etc ja allt det vanliga en dag i mitt liv. Och imorgon lastar jag in hundarna i skodan, sen drar vi iväg på nya äventyr.

Morgonljuset silar in genom det lilla fönstret, Noah sträcker på sig där han ligger tätt intill, och låter de där knorrande söta ljuden som bara han kan, Neah lyfter på huvudet, lite yrvaken och fixerar mig med de där vackra outgrundliga ögonen samtidigt som svansen dunkar mot det gamla trägolvet. En ny dag har börjat.

Pensionären Lucky njuter av friheten. Jag njuter av mitt morgonkaffe. Idag är det trögt att vakna, trots bra sömn inatt. Så är det, somliga dagar. Jag har en del att göra idag, som oftast egentligen, men idag lite extra.