Jag vaknar långsamt, slår upp mina ögon mot ljuset som silar in i det lilla sovrummet. Tätt intill ligger min älskade. Jag betraktar honom där han sover fridfullt vid min sida, så öppnar han ögonen och ser på mig, med de vackraste bruna ögon, fyllda med kärlek

Vi dricker kaffe med Zavannah emellan oss i soffan. Möter långsamt en ny dag.

Igår blev golvet i köket färdigt. Det blev riktigt fint och alla är nöjda.

Jag satte mig i bilen ganska precist klockan åtta. Bilens instrumentpanel visade minus åtta grader, men i takt med att antalet kilometer lades bakom mig, ökade också temperaturen. I Malmö var det snöfritt och 2 plus, och på andra sidan bron plus fem
och solen strålade från klarblå himmel

Körningen flöt på fint, och ganska precis 1045 var jag framme hos kärleken på Sjælland.

Altandörren stod på glänt, en liten nos och två bruna ögon som iakttog mig, sedan gick det upp för Zavannah att det var jag som kom, och hon sprang ut och mötte mig, vild av glädje, den lilla hundkroppen studsade upp och ner och svansen ville aldrig sluta vifta.

Kaffe och rågBröd. Landa lite. Nu är det dags att börja lägga golv..

När sömnen var som godast, och Zamarah sov gott på golvet nedanför sängen, med inga intentioner att väcka mig tidigt som hon brukar, så skulle jag själv naturligvis upp 0645.

-8 grader, och under natten nere på 12 enligt sonen.

Dricker mitt morgonkaffe och gläds åt att oljepannan kör och det är varmt i huset. Lycka är en oljepanna i istider.. Fast jag egentligen hellre eldar med ved i den än olja, men veden är slut, och oljan var kvar sedan tidigare ägare så...

Vi gick en kvällsrunda, i mörkret och kylan, upplyst av månen och stjärnorna, trampade vi i våra gamla spår.
Men denna gång hade jag tagit skidstrumporna på, och dragit dem ända upp till knäna..

Även denna runda föregick balanserat och behagligt. Jag börjar nästan tro att det kan bli till en vana, att inte bli omkulldragen och släpad..

Nu sover den vackra, på golvet nedanför min säng. Hennes fridfulla andetag i mörkret
Ute är det -4 grader

Lite rödvin, lite gym, enklare städning av huset, samt renovering av ena sovrummet på övervåningen, har varit på min agenda idag
Jag och akrylfogen börjar komma lite bättre överens, jag ska inte säga att vi är vänner, men nästan.

Och imorgon väntar Danmark.
Så Godnatt

Snö är jävulens påfund. Finns det en jävul så är det Snöjävulen.
Han skapar olyckor och kaos, människor fryser, dör och blir bara allmänt nedstämda när våren uteblir och snön plötsligt gör comeback.

Jag tar fram mina vinterkängor, snörar dem så högt det bara är möjligt, och drar ner träningsbyxorna över dem.
Den fuktiga och råa luften slår emot mig när jag öppnar dörren, och lukten av snö

Jag hämtar Zamarah i hundgården, kopplar henne och vi beger oss in i skogen, på våra vanliga stigar.

Meddetsamma kommer det snö in i mina skor, upp runt vristerna, vätan och fukten gör det kallt och obehagligt, och jag blir genast surmulen där jag går. Förbannar vinter och snö, som så många otaliga gånger i mitt liv. Jag är en obotlig vinterhatare, definitivt född på fel sida av halvklotet.
Men Zamarah är glad, hon älskar vinter och kyla, och jag prövar att försöka glädjas med henne, och märkligt nog, i takt med att snön i mina skor smälter, så gör jag också det, inför hennes lycka.

I en glänta i skogen står några översnöade tranor och ropar efter våren. Deras höga rop, ekar mellan snöklädda grenar som hänger tungt ned mot marken.
Några gäss flyger i formationer, högt över våra huvuden och skogen. Zamarah följer dem intresserat med blicken.

I Danmark väntar kärleken, och jag väntar på bättre tider, och bättre väglag. Meningen var att jag skulle ha kört idag, men den psykiska anspänningen jag alltid upplever när jag ska köra i besvärligt väglag, gör att jag hellre tar det säkra före det osäkra, och jag kör tidigt imorgon istället.

Zamarah väckte mig första gången idag, redan klockan sex. Jag drog upp täcket över huvudet, fräste åt henne att vi minsann gick i säng så sent som klockan tolv inatt, och att hon gott kunde sova lite till.
Hon hörsammade tydligen detta, för nästa gång hon kom tillbaka var klockan 0720, och jag resignerade inför hennes innerliga önskan att få komma ut i snön

Konstaterade att det endast var 16 grader i köket. Också garanterat snöns fel, och medan kaffet rann klart i bryggaren, gick jag ned i källaren och tände för oljeeldning i pannan igen.
Förbannade värdelösa luftvärmepumpar som avisar hela tiden så fort temperaturen är omkring nollan eller minusgrader.

Mannen säger att vi bara ska ha en värmepump till i huset, det är möjligt att han har rätt, och under tiden hoppas jag att resterande olja räcker till att ta mig igenom resten av vinterjävulens bakslag

Jobbet går fint, jag har nu träffat och gått med många trevliga kollegor. Det är väl egentligen bara en person som känns lite knepig och en aning avig mot mig. Ignorerar mig gärna och mina försök att få lite kontakt då vi ska jobba ihop ibland framöver. Men vad jag har förstått på andra kollegor, så är denna människa väldigt speciell i sin attityd, och beter sig inte alltid korrekt mot andra, så att säga, så är det egentligen hon som äger problemet. Men tråkigt ändå.

Våra patienter går det finfint med, de är redan glada för mig

Jag hatar snö, och särskilt i Mars.
Bläh fy fan.

Jag har redan sopat av växthuset en gång, och mer lär det bli.

Har varit på gymmet och tränat, men blir bara på aå sjukt dåligt humör när jag kommer hem till detta.

Godmorgen till en ny morgon, gråvejr som danskarna säger.
Jag sitter här med mitt kaffe, känner mig trött, och märker direkt skillnaden i min energinivå, när det är grått och kallt, istället för sol

Zamarah väckte mig tidigt också idag. Hon är stökig när hon löper, och så måste det ju bara få vara.

Det går bra på nya jobbet, jag har på kort tid fått fin kontakt med både patienter och kollegor, och jag känner att här ska jag nog komma att trivas

Men precis som på alla andra ställen är jag tydligen tvungen att gå de där kurserna igen, det blir andra gången på mindre än ett år, i medicin insulin, för att få komma igång och jobba. Det har de inte synkat så bra, så istället för att komma igång självständigt denna vecka, så ska jag gå med någon kollega i flera veckor, vilket jag tycker är oerhört segt och tråkigt. Jag är klar att jobba nu, men kurserna är först 20 mars så.

Idag tror jag faktiskt att jag bara ska ta de lugnt. Inget gym, bara skogen med Zamarah. Tror jag . Vi får se när jag druckit upp kaffet

Godmorgen till en vacker dag med sol och en nästan blå himmel.

Jag har sovit gott fram till strax efter sex, då Zamarah väckte mig och menade att det nu var tid till att gå ut.

Jag släppte ut henne, la mig i sängen igen, men lyckades inte somna om.

Igår sköt jag igen, men denna gång med luftgevär, men det är ju samma princip som med kalashnikov, bara lite billigare skott, och mindre farligt

Jag vill nog påstå att jag blev nöjd med min insats, två av två skott. ;)

Jag har bakat blixtfrallor, och druckit kaffe. Pratat med min bäst vän i telefonen. Snart ska jag ta Zamarah på en tur i skogen, och sen blir det gymmet innan jobbet.

Zavannah är i Danmark.