Jag tvingade mig ut på en 30 minuters runda också med Zavannah.
Men denna gången virade jag en halsduk för ansiktet, så det inte skulle göra lika ont att andas, och det hjälpte faktiskt.

Efter det var jag helt slut och har tillbringat resten av dagen på soffan framför tvn.

Kärleken handlade åt mig innan han körde, och sen ringde han och kollade läget när han kommit till Danmark.

Nu har jag lagt mig i sängen, och jag har också varit ute i växthuset och lagt lite extra övertäckning på de som lever där ännu, och hoppas de ska klara sig om de blir kallt inatt igen..

Godnatt o sweet Dreams med hopp om en ny frisk dag imorgon

Jag tog ytterligare alvedon och ipren, klädde sen på mig rejält och tog ut Zamarah i skogen.

Det gick inte många meter innan mina luftrör brände som eld för vart andetag, och det gjorde plågsamt ont att andas.

Emellanåt prövade jag att andas in i min ena jackärm, det förtog en del av smärtan, men gjorde mig istället yr efter ett tag, av bristen på syre.

Jag tvingade mig själv framåt, tänkte bara, ett steg i taget, en fot framför den andra, och efter 35 minuter var vi äntligen hemma igen.

Ringde en jourmottagning, rådfrågade lite, och de upplyste mig att just precis så som jag har det nu, är det extremt många som har, så min bekymring över att jag faktiskt aldrig har haft det så dåligt att jag knappt kan gå långsamt med hunden, det var tydligen helt normalt för detta nya virus

Okej, så vila lite, äta lite, proppa i mig fler piller, och lite senare går jag i skogen med Zavannah.
Nu ska viruset fanemig dö

Så är jag riktigt sjuk igen
I fredags natt hostade jag nästan upp lungorna, och så kom febern.
Det vill säga tredje gången på bara 3 månader som jag är så här riktigt sjuk.. Och ännu en månad med en sjuklön samt karensdag som gör att jag bara kommer knappt kunna existera. Fy fan vad bittert..

Stackars kärleken. Vilken tråkig helg för honom. Jag har isolerat mig på ett av gästrummen, och han har jobbat i trädgården och varit ensam på nedervåningen, fast inte helt, Zavannah har gjort han sällskap.

Själv har jag gjort allt för att han inte ska få denna skit som jag nu är sjuk i..

Givetvis blev det också svinkallt inatt, -4 jävla grader, så nu är väl säkert en del även i växthuset dött..

Och min träning jag kommit igång med så fint på gymmet, satans piss, nu kvävs jag nästan av att bara gå upp för trappan i huset.

Ja idag är jag en riktig jävla bitterfit.....Men det tycker jag mig också ha rätt till att vara, för så här mycket sjuk, det är inte rättvist... och jag är på sjukt dåligt humör..

Inatt har jag nästan hostat upp lungorna, nu när jag var helt övertygad om att det hade vänt, att nu skulle jag snart kunna träna igen.
Det började redan på jobbet om kvällen, jag lät helt plötsligt som en dunderförkyld astmatiker, och så kom rethostan. Tårarna rann och jag hostade tills jag nästan kräktes.

Och igår kom kärleken. Det sista jag vill är att ge honom ännu en härlig förkylning..

Så jag har sovit i ett annat rum med Zamarah.

Köpte nya sängkläder igår, tvättade dem och lät dem hänga ute och torka.
Helt hundhårsfria. ;)

Har fått satt fram lite av mina solcellslampor. Det blir så vackert om kvällarna när de lyser

Jag har gått många och långa promenader med hundarna, och det har gått så fantastiskt bra med Zamarah nu. Hon har gått så fint i kopplet med mig, inga tokryck eller annat, och jag har varit god till att läsa henne, förekomma och korrigera, och hon har varit lyhörd gentemot mig

Zavannah har fått en ny kong, och än har hon inte lyckats bita sönder den .

Zamarah uppskattar bepanthen lika mycket som jag gör, bara lite mer våldsam när hon använder den. ;)

Vi var till veterinären i förrgår, hon skulle vaccineres, och den stora hunden fullkomligt dundrade in på mottagningen, ville älskvart säga hej till allt och alla, och veterinären sa att det var den mest sociala ovcharka hon någonsin mött.

Gårdagen avslutades med en hundpromenad, och så lek med Zavannah med kongen och sök på tomten. Ännu en natt med stjärnklart och isande kallt.
Vackert, men nu kan det väl ändå vara slut med de där minusgraderna snart, känner jag.
Först klockan ett var vi i säng.

Bönerna är deprimerade varje morgon av kylan, sedan reser de sig upp under dagen igen, men jag vet inte hur många gånger till de kan klara det..

Som vanligt tar jag dagens andra kopp kaffe och går ut i växthuset.

De lever fortfarande..
Mannens experiment med att sätta ut dem tidigt.

Men vi har huset fullt också med dem, som ska ut när frosten är över.

Jag har fortfarande ont i halsen. Förb... jävla skit.. Varför är det alltid så? Jag hinner knappt komma igång med träning så åker jag på något virus.. Alltid.. :((

Hoppas det går över till fredag, annars kan kärleken inte komma, för han har lika lite lust som jag till att ännu en gång inom bara 2 månader åka på ännu en skitförkylning.. Tredje gången..

Jag vaknar långsamt till sol och fågelkvitter, in genom det öppna fönstret.
På golvet sover Zamarah, klockan är kvart över åtta, och jag har sovit ganska precist åtta timmar.

Jobbet gick bra igår, hade skogenrundan så de blev en del körning, de passar mig fint.

När jag kom hem tog jag ut Zamarah i skogen på en sen runda, under en gnistrande stjärnhimmel, och en orangefärgad månskära som steg upp mellan stammarna.

Jag började få ont i halsen igår, sjukt jävla irriterande.. Jag har ju inte varit annat än sjuk de sista månaderna..
Så jag bestämde mig för att inte gå till gymmet idag.

Skogen ryker...

Istället har jag gått två långa turer med hundarna.

Jag är helt fascinerad av mig själv, faktiskt. Jag är inte direkt känd för att ha ett bra lokalsinne, men i skogen, där har jag en inre kompass, eller är det en GPS? Som gör att jag kan gå hur som helst, utan att följa någon väg eller upptrampad stig. In genom buskager, genom märklig svårtrampad terräng, finna mina helt egna vägar, utan andra människor eller möten, och utan problem komma dit jag tänkt mig, och så finna samma väg tillbaka igen, dag efter dag.

Jag finner ständigt nya "vägar" och det är bara så fantastiskt.

Solen lyser från klarblå himmel, tomatplantorna i växthuset har överlevt ännu en kall natt, men bönorna utanför ser lite slokörade ut. Får se om de tar sig igenom dessa pisskalla nätter..

Vaknar till en vacker vårmorgon. Min kropp hade lugnt kunnat tänka sig några timmars sömn till, men jag tvingade den upp.

Dricker kaffe ur en av de nya rosa kaffekoppar jag köpte igår på Dollarstore

Köpte också dessa. Tänker de blir fina, lysande i mörkret på varsin sida om infarten. Tre på var sida. Det är solcellslampor.

Jag tog kaffekoppen i ena handen, och Zavannah lös vid min sida, så gick vi ut i växthuset och tittade. Gick runt på tomten och bara njöt. Ärtorna lever och växer fint, likaså de pyttesmå tomatplanterna i växthuset.
Jag älskar mitt liv..

Nu ska jag dricka det sista av kaffet, och så till gymmet.

Idag är det jobb 1330-2200.
Och innan dess ska också hundarna ha fått sitt..

Kärleken och vännerna kom om fredagen.
Kärleken hade med sig två äppelträd som vi planterade.

Med sig hade han också en massa för-sådda planter av diverse sorter som ska ut i växthuset lite längre fram.
Så nu är huset fyllt upp med plantor överallt.

Vi är också igång med en köksträdgård, och den startar vi med frosttåliga bönor som han också kom med.

Vi har gått promenader i skogen, ätit och druckit, spelat spel och skrattat ihop.
De har också pratat en hel del om politik, Trump och allt sjukt som står på. Jag förstår dem, de bor i Danmark, men jag blir bara nedstamd av allt det där som nu sker, och som vi ändå inte kan göra något åt.

Själv vill jag lägga min energi och mina tankar på det som ger glädje energi och välbefinnande. Det onda som sker i världen nu, det tar jag som det kommer och får hantera då..

Jag har varit på gymmet, och jag har gått med hundarna i ösregn och sol, på samma gång.

Jag har lagat god mat till mig själv, krondjursskav och potatismos. Smakade helt vidunderligt
Så bakade jag en äppelpaj också, och åt med vaniljsås till.

Äntligen är det sommartid. Varför kan vi inte få ha det året om?
För mig är det normaltid, och kommer alltid vara!