Godmorgen från båten.
Zavannah äter ben, och jag dricker kaffe, i cockpit. Vaknade redan klockan åtta av solen, tänkte att det är så sällsynt att man ser den nuförtiden, så jag skyndade mig upp och ut.

Mötte några andra morgontidiga djurägare, bland annat ett äldre par med två katter på en motorbåt. De jagade också solen, dess flyktiga och alltför sällsynta besök.

Zavannahs första natt ombord. Den var stille og rolig.

Nu står hon i aktern och kollar på allt som sker, full aktivitet på varvet redan..

Självklart har hon sin flytvast med en tamp i, och en pålstek.. Seglarhund.

Godmorgen igen.
Kaffe och Netflix för mig, ben till Zavannah, så jag får vakna långsamt.

En antydan till sol idag, och vi ska till båten. Fixa med den, och så sova där inatt.

Zavannahs första natt ombord.

Sov till nio idag. Vaknar upp till en regnig och grå morgon.

Det här är bilder från naturparken där vi brukar gå, jag och Zavannah.

Det påminner om den svenska skogen, bara i miniatyr, och på många ställen sitter det skyltar, med ordet Privat.
Det är lite annorlunda, att vänja sig till det, som svensk, van till stora skogar och allemansrätten..

Zavannah är otålig, och en smula "sur", fast inte på riktigt.
Hon väntar otåligt på att jag ska dricka upp mitt kaffe, så vi kan gå en tur..

Jag är fortfarande så lycklig över att slippa gå tillbaka till det där jobbet, att jag går omkring som på små moln hela tiden.

Efter en lång promenad med Zavannah I naturparken, gick jag ut I baghaven hemma, och plockade brændenælder, eller som det heter på Svensk, brännässlor.

Jag lagade en soppa på dem, och åt den med kokt ägg till
Det smakade fantastiskt, och skogshäxan i mig, vaknar till liv, vill ha en gård i den svenska skogen, med några sarplaninec/ ovtjarkor och leva av det naturen ger.

Men sådan blir det inte nu. Jag ska segla ut I världen med min kärlek, om bara ett år.

Alla talar om snö..
Heldigvis har vi inget av det här..

Nu ska Zavannah och jag ut I naturparken. Kallt som satan är det idag, med ynkliga 3 plusgrader.

Men ingen snö ;))

Goooood morning ;)
Jag har sovit helt fantastiskt, dock utan min kæreste inatt, för han snarkade fantastiskt högt, och då får han sova ensam, med Zavannah, för hon är också bra till att snarka.

Fast det är märkligt det där väl? En hund som snarkar, det irriterar(oftast) inte mig, och inte heller kæresten, medans en människa är superirriterande..

Kaffe, zoegas mörkrost, från Sverige. Jag älskar det. Mannen också. Men nu har vi bara 2 paket kvar, så det måste bli en tur till Sverige snart..

Idag är första morgonen, som befriad, lycklig, det dåliga bakom mig och med ett helt nytt kapitel framför mig, fullt av möjligheter..

Jag känner glädjen spira, hela vägen, från tårna, igenom min kropp, och upp till mina ögon, plötsligt kan de se, betrakta världen på en anderledes måde.

I Sverige är det snö. Man sänder mig bilder, från Stockholm till Skåne, och överallt, ser det sådan ut..

Zoe har ett fantastiskt liv. Jag är lycklig för hennes skull, men saknar henne också..

Inte i Danmark, på Sjælland. Här är det grönt.. Ingen snö

Vad ska jag göra av en hel fantastisk dag, utan stress, psykisk press?
Gå tur med Zavannah. Kanske en sväng till båten. Vika det berg med tvätt vi har här hemma. Bara njuta..

Jag har lagat köttfarsgratæng, som blev riktigt god.
Första gången jag gjort det själv.

Så har vi druckit champagne, och firat slutet på mitt jobb, och starten på det nya.

Det har varit en fin kväll. Jag är så lättad över hur det kunde lösa sig, och att jag trots allt kunde sluta där på ett ganska snyggt sätt ändå..

Men jag kan också märka, skörheten, vad trött jag är mentalt efter allt som varit. Det har tagit hårt på mig, och det kommer ta tid att bli hel igen.

Ur: I skuggan av min döde halvbror.

Hon är 10 år gammal, när hon står upptryckt mot en vägg i skolen, av en jämnårig kille från klassen. Han tar styptag på henne, samtidigt som han knäar henne i magen, sedan släpper han sin ena hand om hennes hals och sticker den istället innanför hennes tröja, och släpper det han har i handen.

Små runda pappersbitar, från ett hålslag.

Flickan sparkar och försöker komma loss, bli fri. När killen från klassen, Johan heter han, släpper henne, skrattar han, och det virvlar runt små pappersbitar från henne, de singlar ner på den plastaktiga entremattan, och flickan skäms.

Hon går med tunga steg hem, ångesten som en klump i bröstet, den röda skolväskan dunkar taktfast till hennes steg där hon går.

Hon öppnar dörren till hemmet, en bävan inom henne. Hon stannar upp Innanför dörren, lyssnar, känner in. Ångesten som vilar över det lilla kedjehuset, ligger som en tung våt filt över det, och flickan vet, att hon aldrig vet vad det är hon möter när hon kommer hem, och ytterdorren slår igen bakom henne.

Senare, om kvällen, de sitter I den rostfärgade soffan, flickan och hennes mor, sida vid sida. De bruna gobelängmönstrade tapeterna på väggarna, persiennerna snett vinklade ut mot gatan.

Modern pratar med någon i telefonen, säger att allt är bra, de har haft en fin kväll. Hon lägger på, flickan tar sats, tänker på allt det hon vill säga, att det inte alls har varit en fin kväll. Hur hon har suttit där så nära sin mor, med ångesten rivandes i bröstet, och klumpen i halsen som aldrig vill försvinna. De små pappersbitarna, runda bittesmå, som föll ut från hennes kläder, och hon tar sats, prövar verkligen att säga någonting, men orden som kommer ut från hennes mun är stumma, de blir bara till ett tyst skri. Hon öppnar och stänger munnen, men ingenting hörs. Bara hjärtat som hamrar på insidan av bröstkorgen, och klumpen i halsen. Så är ögonblicket förbi.

Hennes mor så nära, men ändå så långt borta..

#sorg mobbing dysfunktionell #iskugganavminbror #uppvaxtmedsjukmor #psykisksjukmamma #ångest