Inte för att vara otacksamma eller så, men redan för 2 dagar sedan så såg vi på varandra, jag och mannen, och var rörande överens om att nu ville vi bara hem, nu var vi nöjda med detta sol och badende. Nu började det bli lite väl tråkigt, och vi är rastlösa.

Vi är ju mer av typen backpackers. Dra vidare och upptäcka nytt hela tiden.
Här är intet att utforska. Strand, pool och bara ett turistområde så långt du kan komma.

Nåja, nu ska vi hem imorgon, och det ser jag fram emot. Saknar mina hundar och skogen. Tänker på allt jag vill gå igång med i huset

Igår gick vi ut och åt på kvällen igen. Jag, mannen och hans son. Väldigt trevligt var det.

Vi pratade sen, jag och mannen, om det här med att vara social, hur jag har det med det, att det går så jättebra ibland, och andra gånger inte..
Men han är helt underbar, och han förstår mig, och mina behov, har det helt fint med det, och då känns det inte så jobbigt längre.
Jag får bara vara som jag är helt enkelt, utan att känna mig dum, och acceptera mig själv. Ibland går det hur lätt som helst, och andra gånger inte alls.

Igår satt vi i ett litet sällskap och pratade, då vi blev inviterade att komma över till några andra igen, i ett större sällskap.
Mannen tittade frågande på mig, och jag sa Nej det har jag inte energi till nog nu tyvärr, mina social skills är ganska dåliga just nu
Och en av de andra i sällskapet säger, ja sån har jag det också just nu, jag orkar inte heller.

Men du går hemskt gärna gå själv om du vill, sa jag.
Men han avbojde, så gick vi till vårt hotellrum och hade det supermysigt bara vi två..
Älskar honom! Love of my life..

Igår blev en lugn dag vid poolen, och sen på kvällen gick vi upp på byn, bara jag och mannen, och åt en god middag och delade på en flaska vitt vin till.

Idag är det lite disigt.
Jag vaknade tidigt, ont i kroppen av allt detta stillasittande, solande, och många timmars sömn. Jag är inte van att ha det så här lugnt, och jag börjar verkligen bli rastlös.

Mannen sover, och jag har min vana trogen varit ner i hotellets gym för att träna på morgonen, och trängas med alla de andra, som också verkar tänka att träning och semester hör ihop.. ha ha

Nu ska jag se om det går att väcka honom så vi kan få en gemensam hotellfrukost..

Festen igår började med champagne och hotellfrukost.
Följt av sol, poolen och bad i havet fram till klockan 19 då det var dags för middag på hotellet.

Jag tog på mig en klänning som väckte beundran och uppskattande kommentarer, och jag kände mig riktigt fin.

Jag har ju svårt med det sociala, även om det går väsentligt mycket bättre nu än för bara något år sedan, och i större sällskap med många människor som känner varandra sen innan, och pratar o skojar med varandra, utan att direkt lägga märke till mig där jag sitter tyst, där får jag det svårt att bryta in i ett samtal, ta plats och dessutom prata danska, för sååå duktig är jag inte, även om jag pratar, absolut, men det har jag bara gjort i ungefär 2 år, och helt självlärd, och självfortroendet är väl inte alltid på topp.

Och helt ärligt, så vet jag inte vad jag ska säga när de alla pratar mer eller mindre i munnen på varandra, skojar om något som de har upplevt, eller pratar om något helt vanligt. Vad ska jag liksom komma med.
" Jaha, hur många barn har du? Är det kul att vara här? Etc
Jag har inte den förmågan riktigt, tyvärr. Ibland tror jag att jag har någon form av lättare autism.

Jag kan absolut prata, när vi sitter bara några personer, och om det är något jag kan ha en åsikt om, då öppnar jag munnen och är engageret.

Men igår blev det prat under middagen, för jag satt bredvid de jag känner, och det var okej.

Sen skulle vi gå på karaokebar för de var några som ville sjunga, och det tyckte jag var en bra ide, inte så mycket snack hela tiden.

Men så kom någon på ideen att vi skulle upp på någons hotellrum för en drink först, och jag hamnade i min vanliga position av utanförskap

Satt I en soffa med mannen bredvid, alla pratade och skrattade med varandra, mycket om sånt som de varit med om, före min tid, men jag satt tyst, kunde inte finna på något att säga.
Ju längre tiden gick ,desto mer nedstamd kände jag mig, och till sist sa jag att nu går jag till vårt rum ett tag.

Mannen följde med, frågade hur det var och jag sa som jag kände.

Jag börjar mer och mer inse, att jag är usel på det sociala, att jag aldrig någonsin kommer få det till att fungera särskilt bra, att det alltid haltar, och att jag nog passar bäst i skogen, som den ensamvarg och skogshäxa jag är.
Att det nog aldrig kommer bli bättre än så här, att jag bara känner mig misslyckad, att det inte gör något gott med min själ, och att jag blir så ledsen, helt ned till barndomens tragiske utanförskap, mobning och känslan av att aldrig vara en del av något, alltid stå vid sidan av.

Att jag borde bespara mig själv denna känsla framöver.
Mannen trodde först jag var sur på honom, men det var jag inte.
Bara olycklig.

Sen gick vi på karaokebar, och det blev inte så mycket pratande, så resten av natten var fin, och mannen extremt söt och uppmarksam mot mig.

Godmorgen
En ny solig och megavarm dag. Idag är jag uppladdad igen, och nu ska vi överrasska födelsedagsbarnet och firandet går igång.

Fortsättning följer...

Igår var det sol och bad i poolen, tillsammans med de andra, och sen köpte mannen varsitt armband till oss, som gav fria drinks, och sen blev det vilt kul resten av dagen och kvällen

Alltför många mojitos, men gud så många skratt, och tokerier, länge sen jag haft så kul och skrattat så mycket.

Sov sen dessvärre dåligt om natten, som jag alltid gör av för mycket alkohol. Men ingen katastrof.

Vi började morgonen som vanligt ändå med träning på hotellets gym, sen gemensam frukost.

Men sen kunde jag märka, att efter tre dagar med socialt, tillsammans med ett helt gäng människor, så började mitt sociala kapital att ta slut,jeg er ved at løbe tør for social skills, och behovet att dra mig undan, blev uttalat.

Så jag och mannen satt på hotellets bar, såg ut över havet och poolen, drack ett litet glas vin, och jag kände mig trött, och ville bara dra mig tillbaka till hotellrummet, när hela ganget dundrade in, och jag kände bara, nej det här klarar jag inte längre. Det var som om all energi försvunnit från mig, och jag satte kvar lite vid sidsn av, i soffan, när de alla klämde ihop sig vid ett bord

Mannen klappede på stolen bredvid sig, men jag avbojde, sa att jag är trött och sitter fint här som en del av sällskapet, men ändå lite för mig själv.

Så kommer det en full och urjobbig msn, slår sig ned bredvid mig i soffan, och jag visar tydligt att jag inte vill ha kontakt, och han backar, ett tag, men blir sen påstridig igen , och till sist reser jag mig bara upp och går, säger att jag är trött och går till rummet.

Jag vet inte om någon kan förstå, men när jag blir så dranerad på energi, att det inte finna något alls mer att ge, så måste jag bara bort, i panik, för att ladda upp mig själv igen.

Nu tycker kanske de andra att jag är konstig, men jag kan inte hjälpa det...

Överrasskade mig själv med att sova som en sten hela natten, utan att en endaste gång vakna och banka på mannen för snarkningar ;)

Vaknade fullständigt utvilad vid åttatiden, drack en kopp kaffe på rummet, gick sen ner till gymmet tillsammans med några andra i sällskapet.

Dusch, väcka mannen, och sen frukost vid 10. Älskar hotellfrukost, massa frukt och gott pålægg, Bröd, juicer, ägg mm.

Bilder från igår.
Vi gick runt lite i byn, tog ett glas vin och en GT, såg på nattelivet och alla människor i den ljumma kvällen

Men vi var alla trötta efter resan om natten och sömnbrist, så vi lade oss vid 23 och såg film tills vi somnade, jag och mannen.

Nu slappar vi på rummet en stund, så ser vi sen vad vi hittar på.

Zamarah är tydligen butikshund idag, och på jobb.
Fantastisk!

Från Zavannah har jag inre fått någon uppdatering ännu.

Helt fantastiskt härligt hotell. Precis vid havet.

Jag överlevde flygresan, så nu är jag glad igen.

3 timmar och 35 minuter tog flyget. Sen en timme med bussen, och nu är vi här.

Vi dricker lite vin och hygger oss. Vi bor allihopa bredvid varandras på hotellet. Alltså rummen vid sidan av varandra.