Godnatt från Tronte Zavannah
;)

När vi hade arbetat på båten i några timmar, hämtade vi hamburgare på hamngrillen, och så avnjöt vi det ombord.

Sen var det läge för en morfar, en lille lur..

Vi sov en liten stund i en av hytterna. Ingen av dem är färdig, men vi fann en filt och en trave handdukar.

När vi vaknade gjorde vi klart lite mer på båten, innan vi åkte hem och landade i soffan, nöjda med dagens jobb.
Fortsättning imorgon..

Så är vi på båten och gör den klar till säsongen.

Det är noget av en värre röra..kaos..

Zavannah är med, såklart..

Men helt underbart att vara här, att fixa med båten. Nu kan man riktigt märka den, nästan ta på den, segelsasongen är här;)

Godmorgen.
Sov nyss så otroligt gott, när en liten vildhund plötsligt for upp I sängen och väckte mig brutalt.. ;)

Jag gick upp och tog ut henne på en morgonkiss på tomten. Fem minuter senare..

Så nu sitter vi här med kaffet, jag och kæresten och försöker vakna, långsamt.
Det ser ut att bli en fin dag, och vi ska till båten.

Det kom en present och överraskning med posten idag.

Namn till Zavannahs sele.
Från hennes underbara uppfödare.
Tusen tack ;) Jag blev så glad.

En fin dag, med sol och väldigt mycket vår.
Så vackert att det nästan gör ont.

En lång tur med Zavannah.

Sen soffan.. och film.

Kæresten lagade flæskestegsandwich, något av de bästa jag vet, och vi såg på 3 body problem. En fantastisk sci-fi som jag hoppas på en andra sasong av.

Nu ska jag i säng. Jag ska inte jobba imorgon. Jag såg att det skulle innebära exakt samma personal som sist, och det tänker jag inte utsatta mig för en gång till.
Så jag är sjuk igen. Men i verkligheten mår jag toppen, har aldrig haft det bättre, när jag är fri för taskiga människor.

Modern är full av vrede, hon sliter och knuffar den sanslöst berusade 15 årigen.
När hon kommer till den branta trappan, tar hon henne i fötterna och släpar henne efter sig. Det hörs ett dunkande ljud varje gång hennes huvud slår i trappstegen, det är 15 steg.

Hon är rasande, orden som kommer ut ur hennes mun, är skarpa som knivar, och de dryper av förakt för denna vämjeliga værelse som ligger där, vid foten av trappan, som är det barn hon aldrig ville ha, den dotter hon aldrig någonsin kommer att älska.

När de kommer hem, knuffar hon ut flickan ur bilen, hon faller omkull på det hårda gruset, och hon gråter, snor blandes med tårar, och blod från ett sår i pannan.

Flickan ligger på sin säng, ensam I sitt rum. Hon glider in och ut ur medvetslösheten, och kramperna som kommer av alkoholförgiftningen. Hon kräks, blir liggandes i sitt eget uppkast, och natten går över mot gryning.

När hon vaknar kan hon inget minnas, allting är ett enda stort tomrum, ett svart hål av ångest, någonting förfærligt har skett.
Så kommer den tillbaka, med full kraft. Sorgen, sveket, och kärleken som blev till ett ingenting. Hur hon för första gången i sitt unga liv, fått uppleva kärlek, men ack så kort, flyktigt, likt ett irrbloss i natten flammade den upp, och sedan blev allting svart.

På trevande, ostadiga ben tar hon sig upp ur sängen, med ångesten hamrandes i bröstet, tassar ut I köket. Där står modern.
Hon ser på flickan med förakt, spottar ut orden. Du är så äcklig, så vidrig, du är en billig slyna och jag förstår att din kille gjorde slut med dig. Ingen kille i världen kommer någonsin vilja vara tillsammans med någon som dig.

Sedan kommer tystnaden. I två veckor varar den. Hon säger inte ett ord till flickan, hon ser inte på henne, hon svarar överhuvudtaget inte på tilltal från flickan.

Hon pratar med flickans bror, de har mys framför tvn, med chips och godis. Flickan är inte välkommen.. Hon existerar inte, hon är, ingenting.

Ur
"I skuggan av min döde halvbror"..

#iskugganavmindødehalvbror
#dysfunktionell #trauma #maskrosbarn

Godmorgen.
Idag ska jag till Slagelse för danskundervisning.

Natten har varit bra, och jag vaknar upp till ännu en vårdag.

Igår pratade jag med kæresten om hur jag har det på jobbet.
Jag har inte orkat innan, och helt ärligt är jag också rädd för att framstå som svag och ynklig. Det är något som sitter djupt i mig sen min mamma och min hemska uppväxt. Jag skammar mig, fast det är andra som är taskiga mot mig. Som om jag inte är god nog..

Kæresten var stottande, och vi hade ett bra samtal. Nu lägger jag det bakom mig och ser framåt.

Vi har börjat kolla på hus. Jag, kæresten och en väldigt god vän till min kæreste, som jag faktiskt också tycker mycket om och betraktar som vän, vi ska köpa ett hus tillsammans, och när vi seglar om ett år, så ska det hyras ut.

Det ska vara ganska stort, med mark till, lite avsides från grannar, med möjlighet till djur och odlingar. Spännande!