En helt vanlig kväll i xhuset.

Så var jag tillbaka i xhuset igen. Drygt fyra månader har gått, och den här gången är det utan Grånos.

När jag går upp och inspekterar sovloftet slår dammet och instängdheten emot mig och en hårttuss virvlar upp från träplankorna. Grånos, Becky, det enda som finns kvar, som påminner om att hon en gång har bott här, funnits och existerat.

Jag tar upp håret, håller det i handen, luktar på det, hoppas att jag ska känna hennes dotf ännu, och känner sorgen, tårarna fyller mina ögon för ett ögonblick, innan jag samlar ihop mig och går ner.

Det var här jag först bodde när vi flyttade hit. Det var här mina drömmar och planer fanns, och det är här jag har lagt ner timmar och hela min själ i en påbörjad men inte färdigställd renovering.

Jag har flyttat hit Stella, och hon ska bo här med mig och valparna. Hon utforskar huset, klättrar in i öppna spisen, balanserar på takbjälkarna och ligger och sover i fönstret uppe vid taket. Här behövs inga grindar eller passande mot Lilly som inte var så snäll mot henne.

Nu ska jag fortsätta röja, städa och börja iordningställa huset, som mest har fungerat som ett förråd de sista månaderna.

Neah är morgontrött och hade jag bara henne skulle jag kunna ta hur långa sovmorgnar som helst, men så har vi då hjärtegullet Noah.. :)

Inatt sov jag knappt något, jag drabbades av en inre oro för min framtid, och sen blev min bästa vän inte så glad över något jag gjorde i all välmening. Det är utrett nu, men jag sov på nålar..