Jag körde James hem från jobbet ikväll. Sonens sambos gamla bil, utan fungerande torkare och ingen spolarvätska, med halvdana allrounddäck, varken sommar eller vinterdäck.

På dagtid gick det bra, men sen på kvällen hem, i mörkret och med temperaturen runt nollan blev det riktigt obehagligt.
Mycket tung trafik på E4 ikväll
Jag satte fart på de gamla öket och körde om varenda lastbil för att slippa riskera att få min ruta igensatt.

Efter bara någon km började det snöa, rejält och körbanan blev moddig och hal, så jag tvingades sänka farten från 120 till strax under 100. Jag såg mindre och mindre genom vindrutan, och till slut lade jag mig bakom en personbil, tog rygg på han och höll blicken fäst på de röda baklyktorna, som en livboj i mörkret.

Tyvärr började framförvarande bil köra långsammare och långsammare i takt med att snöandet bara tilltog, och helt plötsligt kommer tre lastbilar och dundrar förbi i vänsterfilen, och drar upp så mycket skit på min ruta att jag faktiskt inte ser något alls.

Jag blir rädd men samlad, och bromsar in försiktigt, sätter på varningsblinkers och kör lite på känn så långt åt höger jag bara kan, men utan att stanna. Stanna på motorvägen i snökaos och mörker är som att be om en olycka.
Jag lutar mig tvärsöver sätet på passagerarsidan, och lyckas se lite genom vindrutan där, en minimal fläck och jag ser till min stora lättnad avfarten från motorvägen, och jag svänger av.

Bilderna är från småvägarna hem efter E4. Det var halt och jäkligt, James gled och slirade över vägen, jag körde så fort det var möjligt utan att kana av vägen, samtidigt som jag inte ville stanna heller och riskera att fastna i någon backe.
Fick ett möte av en timmerbil och jag skrek inombords, tänkte att nu kör jag fast i snömodden och kanar ner i diket, men nejdå, James höll sig på vägen, och tur att vi inte mötte den på de sista 2kilometrarna hem för där går inte att mötas, där måste någon backa..

Äntligen hemma i alla fall och i sällskap av Neah och Noah, under en filt på soffan och lite Walking dead.

 

skogsnuvan

19 januari 2021 08:51

Så nu vet du hur det är att möta timmerbilar på smala vägar i dåligt före och snörök. Minns med fasa de dagar jag med andan i halen jag åkte iväg på jobbet. Du kör för fort. Lastbilar för för fort. Dom får bara köra 80 km i timmen men det skiter dom i. Det är konstigt att det inte sker fler olyckor. Att köra över 100 i sådant före med sådana däck krävs att man har väldigt bra skyddsänglar. Usch tur att man är pensionär och kan stanna hemma. Det är 30 grader kallt idag också och jag vägrar gå ut.

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Sarplaninac

19 januari 2021 09:03

Åh fy fa.... Så kallt du har det.
Ja timmerbilar är läskiga saker att möta.
På E4 är det fint väglag oftast och går bra att köra på i lagstadgad hastighet som ärc110 och 120 bitvis. Men självklart får man anpassa efter rådande väglag
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Regn och kyla. Vaknar till ynkliga sex grader, och regnet som öser ned Ett kort ögonblick, efter morgonkaffet, drar regnet bort och solen kommer fram. Jag tar Zavannah på en tur i skogen, jag fryser, och önskar jag hade tagit mössa, vantar och e...

Jag, kommer till jobbet och möts av kollegor som bara Åh du är tillbaka, välkommen, vi har verkligen saknat dig!! Och Gud vad brun och fin du är! Sånt blir man ju bara så glad över Jobbkvällen blev lugn, och jag kom hem till detta. 'Hej, h...

Jag överlevde och kom hem. Kvällen var ljum, grönskan på väg att bli frodig, och en halvmeter ruccola och spenat väntade mig i växthuset. Allt hade överlevt, liksom jag, och bönorna blommade. Men det var lite torrt, så jag har vattnat, och vattna...

Så är vi här.. Min nervøsitet är påtaglig, som alltid med flyg.. En mojito före avgång. Kan tyvärr inte dricka mer, då jag ska köra hem ikväll.. ...

Så ska vi hem. Jag kunde märka min oro för flygresan, redan igår, och nu önskar jag bara med hela min själ att jag var hemma i skogen igen. Vi har ätit frukost, en dignande buffet av läckerheter, och min tallrik fylld av frukter och den här lilla g...