Jag körde James hem från jobbet ikväll. Sonens sambos gamla bil, utan fungerande torkare och ingen spolarvätska, med halvdana allrounddäck, varken sommar eller vinterdäck.

På dagtid gick det bra, men sen på kvällen hem, i mörkret och med temperaturen runt nollan blev det riktigt obehagligt.
Mycket tung trafik på E4 ikväll
Jag satte fart på de gamla öket och körde om varenda lastbil för att slippa riskera att få min ruta igensatt.

Efter bara någon km började det snöa, rejält och körbanan blev moddig och hal, så jag tvingades sänka farten från 120 till strax under 100. Jag såg mindre och mindre genom vindrutan, och till slut lade jag mig bakom en personbil, tog rygg på han och höll blicken fäst på de röda baklyktorna, som en livboj i mörkret.

Tyvärr började framförvarande bil köra långsammare och långsammare i takt med att snöandet bara tilltog, och helt plötsligt kommer tre lastbilar och dundrar förbi i vänsterfilen, och drar upp så mycket skit på min ruta att jag faktiskt inte ser något alls.

Jag blir rädd men samlad, och bromsar in försiktigt, sätter på varningsblinkers och kör lite på känn så långt åt höger jag bara kan, men utan att stanna. Stanna på motorvägen i snökaos och mörker är som att be om en olycka.
Jag lutar mig tvärsöver sätet på passagerarsidan, och lyckas se lite genom vindrutan där, en minimal fläck och jag ser till min stora lättnad avfarten från motorvägen, och jag svänger av.

Bilderna är från småvägarna hem efter E4. Det var halt och jäkligt, James gled och slirade över vägen, jag körde så fort det var möjligt utan att kana av vägen, samtidigt som jag inte ville stanna heller och riskera att fastna i någon backe.
Fick ett möte av en timmerbil och jag skrek inombords, tänkte att nu kör jag fast i snömodden och kanar ner i diket, men nejdå, James höll sig på vägen, och tur att vi inte mötte den på de sista 2kilometrarna hem för där går inte att mötas, där måste någon backa..

Äntligen hemma i alla fall och i sällskap av Neah och Noah, under en filt på soffan och lite Walking dead.

 

skogsnuvan

19 januari 2021 08:51

Så nu vet du hur det är att möta timmerbilar på smala vägar i dåligt före och snörök. Minns med fasa de dagar jag med andan i halen jag åkte iväg på jobbet. Du kör för fort. Lastbilar för för fort. Dom får bara köra 80 km i timmen men det skiter dom i. Det är konstigt att det inte sker fler olyckor. Att köra över 100 i sådant före med sådana däck krävs att man har väldigt bra skyddsänglar. Usch tur att man är pensionär och kan stanna hemma. Det är 30 grader kallt idag också och jag vägrar gå ut.

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Sarplaninac

19 januari 2021 09:03

Åh fy fa.... Så kallt du har det.
Ja timmerbilar är läskiga saker att möta.
På E4 är det fint väglag oftast och går bra att köra på i lagstadgad hastighet som ärc110 och 120 bitvis. Men självklart får man anpassa efter rådande väglag
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Godmorgen från valphuset. Natten har varit lugn, de har sovit, Zavannah I soffan och Zaharah på golvet. Jag vaknade först av alla, och väckte upp dem redan klockan sju. Dricker kaffe, hundarna har somnat igen, och ser solen komma högre och hög...

Nu har jag lagt mig, hundarna också. Charkan ville egentligen inte komma in, hon älskade den ljumma kvällen ute. Hoppas på en lugn natt, och en morgon som inte startar alltför tidigt. Sweet Dreams ...

Idag kom Zoe och husse på besök. Zaharah var kaxig som få, men Zoe vänlig och lugn. För säkerhetsskull hade hon munkorg på. Men jag såg inga tendenser till något annat än vänlig och tålmodig. Zavannah var också rätt kaxig, men så fort Zoe gick ...

Jamen godmorgen redan klockan 0545. En hyperaktiv staffe satte fart på alla, väckte upp valpen som kissade på golvet innan jag hunnit ner för trappan. Valpen sov med dottern. Jag känner fortfarande av effekten av den sömntablett jag tog igår, och fö...

Åh vad blev jag trött nu. Blir tidigt ikväll. Ska bara rasta hundarna, ta fram fryst mat till imorgon, borsta mina tänder och så i säng. Livet med två valpar är hårt, men underbart. Vi går korta turer, Zaharah tar många pauser. Ha ha. Det går ...