Vi gick ut i skogen, in mellan stammarna och försvann i allt det gröna.

Tröttheten var rent fysiskt påtaglig, och benen kändes tunga. Ungefär halvvägs stannade vi och jag sjönk ner i mossan, sträckte ut mig raklång och blickade upp mot himlen.

En lång stund förblev jag liggandes så, innan vi sen gick vidare. Den förlamande tröttheten ville inte släppa sitt grepp om mig, och jag  tvingade mig själv att sätta den ena foten före den andra på ren vilja, tills vi kom fram till vår plats i skogen. En ny paus, återigen bara trädtopparna och himlen ovanför mig. Jag blundade, lät skogens energier strömma igenom mig, ge mig kraft, läkande, helande.

Stella var ute när vi kom hem. Jag hade lämnat dörren öppen åt henne, så hon skulle få prova på om hon ville, och det gjorde hon.

Jag tog in valparna i andra huset och när jag kom ut igen hade Stella gått in i mitt hus och lagt sig i min säng.

Noah älskar katten, men ibland är han lite för på, och som min son säger: Han borde  faktiskt kunna hälsa på katten utan att slicka på henne varje gång   

Dessutom hittar han på att helt plötsligt jaga henne när hon kommer gåendes över golvet. Inget aggressivt alls, men jag tycker inte om eller accepterar det beteendet mot katten, så då får man hejda Noah lite.

 

Anki

12 april 2020 19:38

Känner igen den där förlamande känslan av trötthet - att tvinga sig själv vidare ... jag är inte sjuk, mer än i lite trasig i själen just nu - men det går också över...
Inte lätt att tygla sin lekfullhet och låta bli att skoja lite med Stella, men såklart måste man bromsa lite ...
Kram

http://ankisbildblogg.wordpress.com

Sarplaninac

12 april 2020 21:22

Ja den känslan är jobbig, men det är det att vara trasig i själen också. Var rädd om dej.
Kram

 

skogsnuvan

13 april 2020 11:14

Det är tur att katten och hunden kommer överens. Hoppas att du kommer att känna dig piggare när solen och värmen kommer. Så brukar det bli för mig och du har ju din fina skog att få glädje och tröst av och alla dina djur. Kram på dig

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Sarplaninac

13 april 2020 12:57

Ja det går framåt för var dag. Måste bara lära mig att inse mina begränsningar
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Regn och kyla. Vaknar till ynkliga sex grader, och regnet som öser ned Ett kort ögonblick, efter morgonkaffet, drar regnet bort och solen kommer fram. Jag tar Zavannah på en tur i skogen, jag fryser, och önskar jag hade tagit mössa, vantar och e...

Jag, kommer till jobbet och möts av kollegor som bara Åh du är tillbaka, välkommen, vi har verkligen saknat dig!! Och Gud vad brun och fin du är! Sånt blir man ju bara så glad över Jobbkvällen blev lugn, och jag kom hem till detta. 'Hej, h...

Jag överlevde och kom hem. Kvällen var ljum, grönskan på väg att bli frodig, och en halvmeter ruccola och spenat väntade mig i växthuset. Allt hade överlevt, liksom jag, och bönorna blommade. Men det var lite torrt, så jag har vattnat, och vattna...

Så är vi här.. Min nervøsitet är påtaglig, som alltid med flyg.. En mojito före avgång. Kan tyvärr inte dricka mer, då jag ska köra hem ikväll.. ...

Så ska vi hem. Jag kunde märka min oro för flygresan, redan igår, och nu önskar jag bara med hela min själ att jag var hemma i skogen igen. Vi har ätit frukost, en dignande buffet av läckerheter, och min tallrik fylld av frukter och den här lilla g...