Dagarna bara går, de försvinner i ett töcken av snö och is, en strimma sol och en doft av vår.

Jag jobbar, ständigt, och när jag inte jobbar, går jag med hundarna och sen springer jag.
Jag är uppe på 6kilometers rundor nu, och varje km strax under 6 minuter. Det får duga, så länge.

Jobbat sent ikväll, och nu är det dags för sömnen. Iskylan har äntligen släppt sitt grepp om oss, och ikväll är det bara en minusgrad ute.

Livet är bra enkelt just nu. Gnistrande stjärnhimmel, knarrande snö under mina kängor. Ute i skogen, omgiven av trädens silhuetter mot natthimlen lägger jag mig på rygg i snön, blickar upp mot stjärnorna, känner kylan genom kläderna, universum närmare än någonsin, och jag ett med alltet.