Varsin promenad på 4km vardera.

Zoe ut först, och även om hon inte gillar moten, är hon ändå hanterbar, sund mentalt.
Hon drog omkull mig igår, fick syn på två rådjur och jag hamnade på knä. Zoe stannade upp, såg på mig och kom av sig.

Nya vägar, snåriga stigar, allt för att undvika möten. Sol, hög klar luft, varmt.

Zaray på promenad två. Hon såg spöken i skogen, försökte backa ur kopplet och halsbandet vid åtminstone två tillfällen, och jag kände mig inte helt bekväm med henne Idag. Fortfarande i färskt minne, hennes bett I mitt lår, och hennes extrema aggression mot cyklisten.

Fann en stor gul kantarell.

Lagade Egonpotatis när jag kom hem. Stekte kantarell och portabello till. När det var klart hade min matlust försvunnit och jag gav det till hunden.

Jag vaknar upp i osäkerhetens och tvivlens land, där rädslan för att mista all den kärlek jag haft i snart tre månader, får mig ur balans.

Ett banalt missforstånd som väcker upp monstret från barndomen, den stora övergivenheten, och en stormflod av känslor jag inte vill ha.

Min danska kärlek gav mig mer kärlek, jagade bort mina tvivel, skingrade barndomens monster för vinden, lät ljuset flöda in, och skuggorna liksom upplöstes och försvann.

Jag sätter mig i bilen, kör mot Markaryd. En kvinna kör mot enkelriktat, jag ser mitt eget bleka, trötta ansikte i backspegeln.

Ölkorven i bilen hem är så stark att jag inte känner vad den smakar. Munnen brinner, ögonen tåras,och jag trycker i mig vindruvor istället. Röda, kärnfria ekologiska. Dammiga. Men goda

Min själ är trött, känslomässig bergochdalbana tar på krafterna. Och så jobbet, heltiden på ett demensboende. Jag trivs jättebra på jobbet med allt och alla, men det urlakar dig att jobba så mycket. Ständiga 7-16 och 12-2130.. kvar blir bara den stora tröttheten..

Men jag älskar min dansk, och jag älskar Zaray, fast hon allt som oftast numer går under smeknamnet Darret, eftersom hon skakar så mycket i bakdelen.

#känslomassigbergodalbana #zaray #mindansk #kärlek #barndomstvivel #rädslor

När jag vaknar är det fortfarande mörkt ute. Luftvärmepumpen rosslar till och stannar, och jag kan ana att det är frost på marken.

Jag vänder mig om i sängen, snor in mig i täcket, tänker på att det heter dyne på Danska, saknar min kärlek, och somnar om.

Nästa gång jag vaknar är det ljust ute och en ny dag har tagit sin början. En ledig dag, mellan allt arbetande.

Zoe gav mig sin kärlek igår när jag kommit hem, trött efter jobbet.